Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Hur ska vi ens kunna förstå universum, när vi inte ens förstår vår egen värld?

11209488_825675990858156_3072025215179064861_nböcker

”Det finns en bok” hade hon sagt när jag fått nyckeln och bjudit mig på en kopp Gevalia kokkaffe. Då hade jag varit sjutton år och hon hade hittat mig på trappsteget in till biblioteket. Det var som om hon vetat att jag suttit där, just den här sommarkvällen.

”Det finns en bok som handlar om en pojke, som vaktar alla världens berättelser. Lite som du, Marko. Ni har varsitt bibliotek. Han har ett mer gyllene bibliotek, med alla de äldsta berättelserna. Du vet, från det gamla Egypten, till antikens Grekland och de stora filosoferna och till medeltidens Rolandsånger. Till slut hjälpte han besökare att tolka och förstå men en dag så försvann det magiska i berättelserna för honom. Pojken som nu var en ung man förstod till slut att han glömt bort att leva. Han hade glömt bort sig själv.”

När hon beskrev det, kändes det som om hon träffat den unge mannen men det var hennes magi, att kunna få varje berättelse levande. Jag frågade vem som skrivit boken men det fick jag aldrig något svar på och jag frågade aldrig igen. Hon sade bara att jag borde leta rätt på boken och läsa den. Under åren hade jag letat aldrig hittat just den boken som hon beskrivit. Hon hade ingen titel att ge mig, inga ledtrådar. Och jag tror jag dammat och flyttat varenda bok som finns i alla dessa prång och hyllor. För mig blev det en berättelse hon hittat på, där och då, för att fylla upp min tomhet. Kanske ville hon säga någonting till mig.

Som vi gör, vi människor, när vi är snälla mot andra.

Bodil är nämligen den bästa berättaren. Hon gav alltid berättelsen en slags mänsklig vävnad. Det hände ibland att jag smög hit på natten, tog en bok och satte mig läsrummet och lyssnade till hennes röst när jag läste. Den var alltid här.

Vid ett tillfälle hittade jag någonting som Einstein sagt eller skrivit.

Tänk dig att ett litet barn kommer in i ett bibliotek och ser alla böcker. Det är som universum för oss människor. Den ser alla böcker men kan inte förstå dess innehåll, all den kunskap som finns. Det är som universum. Hur ska vi ens kunna förstå universum, när vi inte ens förstår vår egen värld?

 

Utdrag ur en bok om kärlek

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on oktober 18, 2014 by in Funderingar and tagged , , , , , , , , , .

Navigation

%d bloggare gillar detta: