Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Censur underskattar vårt eget tänkande

Jag läste om att man har ändrat SVTs version av Pippi Långstrump och tagit bort det som kan vara eller verka vara rasistiskt. Och jag funderar, ska vi börja censurera alla verk som konstnärer skapat? Jag kan tänka att det faktiskt är en ganska vansklig väg att vandra. För vem bestämmer till slut vad jag får se, läsa eller titta på? Jag tänker på Strindberg, som i vissa ställen i sitt berättande är uppenbart misogyn och kvinnofientlig. Ska vi förbjuda vissa av hans pjäser eftersom män kan inspireras och tycka lika illa om kvinnor?Jag tänker på ett konstverk som blev borttaget från en kommunal sal, för att det var stötande(det var ett naket kvinnobröst på bilden). Vi hade debatten om Tintin för några år sedan. Och borde vi inte då förbjuda verk som Mein Kampf av Hitler och för att inte tala om Marx och Engels skrifter, för i spåren av dessa har så många miljoner dött? Och ska vi då inte ta upp det i vår undervisning i skolan, i rädsla för att det finns barn och unga som på egen hand sedan letar reda på verken? Jag tänker även på kapten Nemo i Jules Vernes verk som uppenbart inte mår alltför bra och rent av har flera diagnoser, grandios som han är. Sherlock Holmes använder droger men är ändå smart, rolig och löser brott som ingen annan. Ingen vidare förebild. Så, var går gränsen för moralen och vem bestämmer det? I min värld censurerar vi vår egen historia, genom att censurera verk och vi underskattar även publikens intelligens. Även om de är barn. Konstverk, filmer, böcker representerar sin tidsanda och genom förbud, skapar vi alltid en större nyfikenhet.  Vi kan lätt sitta med pekpinnar efteråt och säga, men hur kunde de, visste de inte bättre och det där är ju avskyvärt. Tur att vi är så upplysta, vi människor av idag. Men för mig är det en slags neokonservatism som sveper över oss idag och det kan ibland kännas att saker och ting ska vara tillrättalagda istället för att faktiskt låta vissa saker vara och diskutera det istället. Jag tror vi har svårt att se det ibland. Men det finns även en rädsla för diskussionen. Hörde själv en intressant diskussion för några veckor sedan mellan några elever och en lärare, där en elev sagt ett fult ord. Det fula ordet var skitfitta. Läraren tyckte det var avskyvärt att hon kunde säga ett sånt ord, det fick inte förekomma och var förbannad. När jag senare träffade eleverna frågade jag vilket ordet var och då sade de, att de hade pratat om en film och diskuterat just skitfitta, som förekom i filmen men gjort det högljutt och rent av skojat om det. Så ibland underskattar vi vuxna barnen, ställer inte de rätta frågorna och utgår från vår egen moral(vilket varierar från person till person), och vi underskattar även oss själva och vårt eget tänkande, genom censuren. http://www.svt.se/kultur/svt-rensar-ut-rasismen-ur-pippi-langstrump

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: