Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Vårt vassaste vapen är samarbete

Vårt vassaste vapen för att överleva är förmågan att samarbeta, inte att vi kan göra eld eller hantera pil och båge.

Jag lyssnade till journalisten Lasse Berg. Har ni själva hört talas om honom? Han har bl.a. skrivit Gryning i Kalahari. 

Ja, jag hade i alla fall inte det, innan idag. Vilken man och vilka insikter. Han är från början nationalekonom men har haft världen som sitt arbetsfält och på slutet skrivit böcker om människans utveckling. Den senaste om de sista femtio åren. Men det som fascinerade mig var berättelsen om var vi kommer ifrån och hur vi som människa överlevt. Vi är svagare, långsammare än rovdjuren. Vi var rätt taniga från början, och han visade på människorna som lever i Kalahariöknen. Människor som han levt och vandrat med och som snodde hans kalsonger och sprang runt med, eftersom i stammen tillhör allt ägande, alla.Och han kom tillbaka till en enda sak.

Att människan överlevt sjukdomar, missväxt, istider och krig beror på att vi kan samarbeta.

Det var först när vi blev bofasta som vi började kriga mot varandra, innan dess bidrog vi alla till varandras välmående. Och då var det rätt fascinerade att efter det lyssna till två oldtimers, PG Gyllenhammar och Ingvar Carlsson. Och vad säger de? De säger att vägen fram är samförstånd. Men från ett helt annat perspektiv. De var bägge överens om att blockpolitiken inte är av godo och att man låser sig innan alternativen kommer upp på bordet. Det händer att jag då undrar, vem borde lyssna på alla klokheter som finns för att vi inte ska pinka in våra revir och veta bäst? För någonstans kan jag känna att vi alla drivs av en egen agenda, när vi borde lyssna mer. Men jag tror vi glömmer att lyssna på alla kloka och förnuftiga människor genom historien eftersom vi drivs av ett ego att lyckas hitta sanningen själva. Vi ska uppfinna hjulet även det finns, om och om igen, men i nya tider. På ett vis har även Ann Heberlein fastnat hos mig även idag, en sådan där klok människa. Ni vet, när man går och grunnar på någonting någon sagt. För Lasse Berg trodde att människan var god från grunden, Carlsson/Gyllenhammar nickade i samförstånd idag om hur viktigt samförstånd är och Ann Heberlein pratade om tre tillstånd som behövs för godhet. Ett autonomt liv, tid till reflektion och mod.

Jag tänkte på det när Gyllenhammar nämnde t.ex. mod som kurage. Ingvar Carlsson tog upp tiden tillsammans för att diskutera och reflektera. Och då kommer jag tillbaka till Lasse Berg, som säger att vårt vassaste vapen för att överleva är förmågan att samarbeta, inte att vi kan göra eld eller hantera pil och båge. Vi kan inte bli goda människor utan andra människor eftersom ingen annan skulle kunna upptäcka godheten vi skapar, och därför, om vi är tillsammans med andra människor bör vi samarbeta, för att få möjlighet att känna oss goda och glada tillsammans, för godhet precis som glädjen mås bäst tillsammans, tror jag. Och det kan kanske leda till den där utopiska världen av godhet, till slut.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: