Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Höjd lön > höjd kompetens > bättre svensk skola

foto

Efter att ha tillbringat över tjugofem år i skolans värld blir jag inte längre förvånad över alla diskussioner eller inlägg om skolan. Jag kanske ska säga, jag borde inte bli förvånad. Speciellt från alla förståsigpåare, som senast Lena Melin i Aftonbladet. Hon har en röst i en av de stora dagstidningarna och det gör henne helt plötsligt till ännu en som vet. Och jag funderar, vad vet hon mer än de som arbetar i skolan, inte vet?

Jag är lika förvånad över alla politiker som vet svaren. Förstatliga skolan, eller inte. Betyg i lägre åldrar, eller inte. Ordning och reda, eller inte (hmm, den får vi fundera på vad det innebär rent av). Mindre klasser, eller inte.  Friskolor, eller inte. Ja, den där listan kan nog bli ganska lång. Och jag förvånas över att man egentligen inte diskuterar den sak som kostar mest men som skulle öka kompetensen inom skolan. Ökade lärarlöner. Inte tusen kronor, inte tvåtusen. Utan mellan fem till tio tusen i ett enda nafs. Omöjligt? Varför det, säger jag?

För samhällsekonomiskt tappar vi inom femton till tjugo år mer, om vi inte gör det, tror jag.

För höjer vi lärarlönerna får vi in mer kompetenta människor som höjer status, höjer nivån, höjer kraven, höjer pedagogiken och vi får ut kompetenta barn och ungdomar. Logiken är otroligt enkel. Vi kan diskutera skolan i all evinnerlighet och skapa åtgärder men utan kompetent folk inom skolan, kan du aldrig ge elever möjligheten att höja ribban och komma ut mer kompetenta. Och utan att höja lönerna, väljer kompetenta och intelligenta människor allt annat än ett låglöneyrke. Ja, ett låglöneyrke. Ett yrke som skulle kunna vara en av de största utmaningarna som finns, blir helt plötsligt ett yrke utan status. För utan att ha likvärdiga, kvicktänkta, drivna människor vid din sida, kan du stå ensam i striden varje dag. Och en yrkeskår utarmas.

Är det verkligen så här enkelt att få in kompetent folk? Genom att höja lönerna?

Ja, för vi lever i ett konsumtionssamhälle. Vi går dit pengarna finns, om vi har ambitioner. Det visar bristen på kommande matematik och no-lärare. Vi är egoister. Barnen då, tänker ni? Barnen som alla politiker tycker är så viktiga. Ja, barnen och ungdomarna gör så gott de kan med de lärare de möter. Många kompetenta, många eldsjälar. Många som inte räcker till. Många som vill mycket mer än de orkar. Men barnen behöver mer och större utmaningar. Med utmaningar ökar deras nyfikenhet och kompetens.

Jag själv då?

Jag ska från januari arbeta inom en enhet som ska arbeta strategiskt med skolutveckling. I mitt fall skrivande och läsning. Det ska bli spännande. Kanske kan jag ge en droppe eller två till att skapa någonting bra. Jag kommer möta eldsjälar, fantastiska pedagoger som är värda mer än de bidrag de får idag, för att utveckla den svenska skolan. Löfvén, Björklund, Reinfeldt, Haddad, Sjöstedt (det var bara män upptäckte jag och de flesta som arbetar inom skolan är kvinnor!)  – ni diskuterar komplexa frågor men ibland finns svaren under näsan på er. Lyssna inte till tyckare som Lena Melin, lyssna till de som faktiskt vet vad de pratar om och ta beslut därefter, d.v.s. de som arbetar inom skolan. Och jag vet, skolan har fler stora saker att lösa och jobba med men utan att höja lönerna rejält på en av de viktigaste yrkesgrupperna i Sverige kan vi diskutera det här till nästa århundrade.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on januari 4, 2014 by in Funderingar and tagged , , , , , , , , .
%d bloggare gillar detta: