Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Vem äger rätten till dina och mina ord, andras ord, historiens ord?

tin

snowFör mig är 2013 året när ordet historierevision tar sin plats i demokratin eller om det är jag som (över)reagerar på det. 2013 är året när vi i efterhand börjar censurera vår egen historia, enbart för att den inte passar den nuvarande normen. Både i politiken och kulturen.

Vi censurerar bort litteratur och tidningar som inte längre passar in. Det som diktaturer alltid gjort. För mig blir det ett skrämmande sätt att anpassa vår historia. Varför kan vi inte se på oss som vi en gång var, en gång skrev, en gång uttryckte oss? Istället ska serier som Tintin censureras, det tas bort böcker på bibliotek som inte passar in och vår historia anpassas efter den som sitter vid makten, för tillfället.

För det som raderas, har ju aldrig funnits. Är det inte så, i en diktatur?

Varför ska inte böcker, tidskrifter, bilder vara tidsdokument? Är det någonting jag missat? Värderingar ändras men vem avgör att de är bättre eller sämre?

Det här stämmer också in med den ökande övervakningen vi har i samhället. För det handlar om åsiktsregistrering. Om att den som har makten för tillfället, avgör vad som är rätt eller fel – om du är frihetskämpe eller terrorist rent av. För ingen kan inbilla mig att övervakning någonsin kommer att bli objektiv. Den här övervakningen blir inte en övervakning där den som kan misstänkas för någonting övervakas utan det är en övervakning av alla oss som kan bli någonting som inte passar makten. Vi blir helt plötsligt potentiella terrorister, alla vi människor. Vi är ett hot, mot? Mot demokratin, mot företagen? Mot mänskligheten, rent av. Är Edward Snowden och Bradley Manning hjältar eller terrorister?

Censur och övervakning hänger ihop. Det är en spegling av den tid vi lever i.

Förändring sker ju gradvis, vi anpassar oss. Undersökningar visar att människor accepterar att vara övervakade, eftersom det ska kunna hjälpa mot terror. Vi accepterar att företagen kan övervaka våra vanor, ge oss förslag på vad vi ska köpa, åka eller uppleva. Men kan inte acceptans gå för långt? För vem säljer in bilden av terroristen på nätet? Vem avgör vad som ska finnas på ett bibliotek eller på nätet?

Trenden oroar mig. För vem äger rätten till dina och mina ord, andras ord, historiens ord? Vem bestämmer den normen? Normen är subjektiv, slagorden och övervakningen är subjektiv. Till vem eller vilka lämnar vi över den så kallade sanningen om vår tid?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: