Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Julens magi

julens magi

En slant singlade ner i den röda koppen. Hon såg hur den snurrade runt innan mannen fångade upp den med sin frusna hand och log mot pojken som kastat i den.  Han vände och vred på den innan han stoppade den i sin röda påse. Esme ryckte i sin pappas jacka och fick honom att stanna mitt i julruschen.

Hon frågade, varför sitter han där? 

Mannens jacka var smutsig, hans vita skägg tovigt, håret långt. Han hade en grön rock. röd mössa och en röd stor sjal virad runt halsen. Han värmde sina händer vid en marschall. Och ja, människorna rusade kvickt förbi. Som om han nästan var osynlig. En kvinna stötte emot honom utan att ens titta på mannen eller koppen hon välte.

Han är hemlös, sade pappa och såg hur mannen ställde upp koppen.

Esme stod tyst ett ögonblick.

Är tomten hemlös? frågade hon sedan.

Tomten?

Tomten, svarade hon och pekade.

Och när han tittade, såg den hemlöse mannen faktiskt ut som tomten, tänkte pappan.

Nej, tomten är inte hemlös, svarade han.

Men du sade att han var hemlös, frågade hon.

Men det där är inte tomten Esme!

Hur vet du att han inte är tomten, frågade hon.

Och när han såg på den skäggige mannen, som värmde sig vid marschallen, kunde han inte svara emot. Pappa ville inte lura henne på julens magi. För varje år brukade han svara, när hon frågade om han trodde på tomten: universum lyssnar på dina och mina önskningar bara vi har ett gott hjärta.  För visar vi omtanke och kärlek med varandra och för andra, infinner sig julens magi, oavsett vad vi önskar Esme. Det vet tomten om. 

Det var någonting han hört när han var liten och som stannat kvar. Det hände att han kände sig lite cynisk när han sade det numer.

Så kom det sig att pappa gav han henne en guldtia och frågade om hon ville lägga den i mannens mugg. Hon sken upp och gick fram till mannen, som sträckte ut sin hand, log och tog emot guldtian. Han öppnade sin röda påse och lät slanten singla ner.

Det var nästan så att pappa såg ett slags glitter som hoppade upp ur påsen innan mannen drog igen snöret.  Men det var nog inbillning, tänkte han. Pappa såg hur Esme och mannen pratade en kort stund och hur Esme till slut gav mannen med det vita skägget en kram, innan hon gick tillbaka. Pappa kände sig lite fånigt obekväm när mannen även log mot honom. Så han tog Esme i handen.

Vad sade han? frågade han lite förläget nyfiken när de gick sin väg.

Han frågade vad jag önskade mig i julklapp och jag frågade vad han önskade sig. 

Mer sade Esme inte innan hon vinkade, fick ett leende och en vinkning tillbaka av den hemlösa mannen.

Och vad svarade han, när du frågade honom vad han önskade sig? frågade pappa lite mer nyfiket när de kommit en bit på väg.

Att önskningar ska vara hemliga om de ska vara riktiga önskningar. Att universum vet vad man önskar sig även om man inte talar om det för andra människor, svarade hon som den självklaraste saken i världen. Han stannade upp.

Men vad önskade du dig då, Esme?

Hon stannade i allt myller och tittade så där självklart på honom.

Men pappa, universum lyssnar på dina och mina önskningar bara vi har ett gott hjärta.  För visar vi omtanke och kärlek med varandra och för andra, infinner sig julens magi, oavsett vad vi önskar pappa. Det sade tomten, precis som du brukar säga.

Julens magi i pdf > Julens magi

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on december 23, 2013 by in Funderingar and tagged , , , , , , , , , , , , .
%d bloggare gillar detta: