Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Det började vid en gata

 

livetssand

Det började vid en gata, i en stad utan namn. Som en liten saga mötte hon en han. Blott för några sekunder nuddade deras blickar vid varann, innan hon och han försvann någon annanstans.

Egentligen skulle inget blivit mer.  Om inte den där tillfälligheten sker.

För vid korsningen kom nämligen en äldre man, en sann gentleman. En stilig man, var han. Kanske lite blek om nosen denna dag, hans namn var Javier men han gick så lätt. Det hade alltid varit hans sätt.

Fåglarna sjöng sin sommarsång, till hans härliga gång.

Som från ingenstans kom plötsligt tre yngre män.

De skrek som bara den:

”Din jävla blatte, dra härifrån.”

Han kände deras hån. Och plötsligt drogs en stilett.

”Du ska dö, ditt fula fån.”

Och bladet for så lätt. Att kallt stål kunde vara så hett. Allt gick snett, så orätt.  Då hördes ett skri.  Det var hon som just mött han. Javier föll till marken, plötsligt hans kropp av smärta brann.  Och de vände sig mot henne.

”Hon har sett” skrek en av de tre. Hon var inte heller lika blek som de.

Javier fångade en av dessas ben för att rädda henne och bladet for än en gång så lätt. Utan tanke, utan rätt. Att bestämma så över liv och död, att ta någons glöd. En ung mans ursinne rusade snabbt mot henne, då han plötsligt såg att hon var tvenne.  Hon och en ljusare svenne.

Han stod plötsligt sida vid sida vid mörka henne. Den som rusat visste plötsligt inte råd och han vände sig bakåt.

”Kom vi drar” fick han till svar. Ingen var en riktig karl.

Hon och han rusade så fram till Javier.

”Jag vill inte dö” grät han rädd. Hon var inte beredd, när han grep hennes hand. Hon kände hur hans liv var i brand.

Ängslan var så omild mot hans själ, då de böjde vid detta vägskäl.  Hon fällde en tår hon inte ens märkte och skakade stilla tänder. Och tänkte, se till mig som liten är, vart jag mig i världen vänder.

Hon och han försökte stoppa livet som försvann, innan hjälpen hann.

Men världen tog hans liv, det var livets grymma giv. I Javiers sista andetag blev hon så svag, att all sommardoft försvann. Men i blodröd hand, pojken plötsligt fångade hennes och knöt ett evigt band.

De ristade sina namn i livets sand.

Annonser

2 comments on “Det började vid en gata

  1. Ninna
    augusti 16, 2013

    Tänk att människor kan vara så grymma. Fega också.
    Hur ska man kunna skapa en förändring!?

    • Robert Klåvus
      augusti 16, 2013

      I samma andetag finns hat och kärlek bredvid varandra, och förhoppningsvis kan ändå kärleken ge oss hopp

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on augusti 16, 2013 by in Funderingar and tagged , , , , , , , .
%d bloggare gillar detta: