Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Vad blir vår nästa acceptens?

60 70 80

 

Det som var omöjligt igår att säga, är idag fullt möjligt.  Jag tänker på den växande främlingsfientligheten, jag tänker på den minskande jämställdheten och hur vi vrider klockan bakåt till ett mer konservativt samhälle. Jag tänker på att det är accepterat att driva sajter där hat sprids, där förtal blir vardag och där vi utan hänsyn hänger ut människor. Det är propaganda utan förbehåll och vi flyttar gränser för vad som egentligen borde vara goda normer.

Jag är ju själv född på flower power 60-talet, uppvuxen på det fria 70-talet, indoktrinerad av det dansande 80-talet. Jag är även uppvuxen i det kalla krigets 60-tal, 70-talets ekonomiska kriser och 80-talets HIV-rädsla och Milton Friedman-experimentialism.

På ett vis fanns en närhet till vår egen historia, som jag inte reflekterat över förrän jag nått vuxen ålder. Och jag reagerar över det hårdnade klimatet och där vi i våra normer accepterar ett ont beteende som flyttar gränsen för vad vår medmänsklighet tål och vad som blir vår nästa acceptens. Glömmer vi så lätt vår egen historia eller våra närmaste generationers?

Och jag tänker, vad behövs för att vi – många av oss – måste säga nej?

För NEJ måste vi till slut säga, hoppas jag. Jag tror nämligen att medmänsklighet är det som för oss samman, när det värsta infinner sig. Att våga säga NEJ till ondska, och JA till medmänsklighet. Hur är det då möjligt att vi flyttar våra gränser?

Jag tror att ett samhälle där egoism har en större plats än medmänsklighet skapar förutsättningarna för det här. Det är allt från det lilla – personal trainers, livscoacher, självförverkligande och en ständig påfyllning av jaget – till större strukturella förändringar – utförsäkringar, entreprenörskap, privata skolor och vård utan insyn.

Det är en lång process som osynligt äter sig in hos oss och omedvetet accepterar vi att politiker svingar järnrör (eller vi rycker på axlarna åt det), att vi har tiggare på gatorna, att friskolor lägger ner när inte vinsten blir tillräckligt stor och koncernen skiter i elevers framtid, att människor utförsäkras av ett rikt samhälle. Vi kallar människor lata, parasiter, jävla idioter. En del har bara sig själva att skylla, det är deras eget fel. Det finns hårdare ord än det här. Vi gör samhället svart eller vitt.  För det viktiga är ju att jag har det bra, eller hur?

Och jag funderar, när ska vi reagera, ordentligt?

När ska vi börja säga att medmänsklighet borde vara viktigare än onda ord och svart egoism?

För medmänsklighet borde alltid finnas i det första rummet för att skapa det goda samhället.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on juli 14, 2013 by in Funderingar and tagged , , , , , , , , .
%d bloggare gillar detta: