Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Kärleken gör dig hel och gör dig till den du är menad att bli

kärleken

Läs som pdf  >>  kärleken gör dig hel

Jag frågade den där kallaste torsdagen i februari, vad är kärlek?             

Det hade bildats rimfrost på mina fönsterrutor den här morgonen och jag tittade inte ens på termometern innan jag gick iväg hemifrån. Det var en ledig dag och kallare än de senaste.

”Det är som det nyfödda barnets skinn, så där mjukt och oförstört. Att när du drar med handen över dess veckade, skinniga mjuka kropp så vet du att du sällan eller aldrig kommer att få möta någonting som så öppet tar emot dig ” svarade Pirjo när jag frågade henne samtidigt som hon rullade ut en bulldeg. ”Eller så är det som sjömannens ansikte, han som levt trettio år på havet och älskat just den där känslan av att ge sig ut på havet. Som om varje fåra i ansiktet berättar en historia och gör att han kan älska utan förbehåll, för att han vet att kärleken är en lika stark kraft som havet, som naturen och han vet att den sanna kärleken är som alla dessa fåror tillsammans, de bildar en helhet. Är det hon? Ja, jag ser att det är hon. Det finns bara en enda kärlekshistoria, Marko. Alla kärlekshistorier blir till en enda. Glöm inte det. ”

”Kärlek är smärta ”svarade farbror Marko när jag fikade med honom den eftermiddagen och åt av bullarna Pirjo bakat tillsammans med mig. ”Den sanna kärleken är smärta, pojk. Det var Voltaire som skrev att lyckan är en dröm och lidandet verklighet.

För oavsett om den är besvarad eller int, så ger dig den smärta. Längtan till det du int kan få eller längtan till det du vet du vill å har. Det är smärta oavsett, pojk. Vem är hon, vem är hon som kommer ge dig all världens smärta? ”

”Kärlek, sade du. Vilken kärlek? Den erotiska? Den är lidande. Inte enbart den erotiska? Vad kärlek är, mellan man och kvinna? Det är en dröm, en illusion. Erotiken är den sanna kärleken, det andra är bara romantiska drömmar. Tänk dig den nakna kvinnokroppen, den är som hel värld att utforska, som jordens alla berg, kullar, stäpper, hav och sjöar.

Vi lever för ögonblicket som du tror någon gång ska komma. Och när illusion försvunnit är verkligheten mer tråkig och sann. Som en övermålad svart canvas där du måste börja om. Du luras att tro att du möter någon som är den du längtat efter, och de första ögonblicken är sanna. Men det behövs så lite för att längtan ska bli till besvikelse, som blir till smärta, som blir till avsked och undran. Allt du gör i livet ger dig smärta, för du har alltid mer att förlora än att vinna. 
Och ändå fortsätter du att tro, att hoppas, att drömma. Vi kan inte vara utan den. Varför det? För henne, Marko. För henne, såklart. Hon som blir din Venus och den du vill dela din dag med, varje dag. Vem är hon, Marko? Vem är hon? ”

Det var Yacobello, Daniele, som sade det. Vi arbetade tillsammans ibland på ett gruppboende. En andra generationens italienare med ring i örat och snus under läppen och som försökte leva som konstnär.  Han var som en poet när han pratade, i stora bilder och även han pratade om smärtan. Ingen kärlek utan smärta. Jag hade lyssnat till honom förut.

”Kärleken äter upp dig inifrån. Det var någon som sade, att jag vet inte var jag slutar och hon börjar längre. Det är sant. Du blir ett. Hon dog, du vet ju det. Du var liten då. Jag har inte slutat sakna henne, det är snart tjugo år sedan. Jag minns men minnet suddas. Ibland ser jag fotografiet, ibland minns minnet, ofta lyssnar jag efter orden för att minnas. Ibland vill jag inte minnas, ibland minns jag varje vaken stund. Kärleken äter upp dig om du släpper den hela vägen in, Marko. Men kärleken gör dig också hel och är det som gör dig till den du är menad att bli.

Men jag ångrar inte en sekund av tiden. Jag har mer ångrat allt det jag inte sade, det jag inte gjorde i mitt yngre liv. ”

Det var min morfar, han som kommit med mamma över havet och stannat kvar. Han längtade ofta till Lappfjärd men stannade ändå kvar – för alla andra är ändå döda och det jag får göra är att sitta vid kyrkogården och prata med gravstenar. Ni lever åtminstone.

”Det finns ingen kärlek. Det är någonting som religionerna lurat oss till att tro på. Medkänsla, empati, älska din nästa såsom dig själv. Kärleken finns inte. Vem har lurat dig att tro att du älskar någon? ” svarade Eva när jag frågade. ”Jag trodde på kärleken men till slut förstod jag att orden lurat mig. Det var någon som sade att det fanns en Gud som älskade när jag var liten men det finns ingen Gud. För om Gud är kärleken, och om han inte finns, finns inte heller någon kärlek. Ord spelar ingen roll, det är vad du gör som betyder någonting. Inte en tro, människan klarar sig bättre utan en tro som lurar dem att tro på kärleken. ”

Eva var någon som satt på bänken på sommaren och stod i slussen in till ICA eller Konsum på vintern. Hon och jag brukade prata ibland. Jag var inte rädd för henne, hon märkte det. Andra tittade ofta snett på henne, gjorde miner, gick omvägar. De brydde sig inte om vem hon var, de såg enbart figuren under de trasiga och smutsiga kläderna.

De föraktade eller var rädda.

”När jag var ung en gång såg jag en ung kvinna dö för en mans hand. Hon hade tittat på en annan man. Tittat, enligt honom. Bara tittat. Mannen som jag då levde med frågade, han var missionär, hur kan du döda någon du älskar? Jag glömmer aldrig den blicken vi fick tillbaka av den där mannen. I den fanns ingen kärlek, hon hade bara varit hans egendom. Precis som en stol, en säng, en lampa. Så kärlek. ”

Eva skakade på huvudet och lade sin lite smutsiga hand över min, där vi stod.

”Så, är hon så speciell, hon? Eftersom du frågar. Akta dig, Marko. Akta dig.  Kärleken är inte en kär lek. Den kan göra mer än ont än du anar. ”

Hon slog ut med händerna och log sitt lite insjunkna leende. För några sekunder kändes det som om hon inte ville att jag skulle tro på henne.

”Jag trodde på kärlek. Men det fanns inte plats för mig, och om kärleken vore sann skulle den hitta en plats för alla människor. ”

”Jag kommer aldrig möta någon som kan älska mig ” sade Jimmy lite uppgivet när jag träffade honom vid biljarden. ”Inte som du menar, tror jag. Du pratar om den stora kärleken, hur många får uppleva den? Eller hur, den stora kärleken? ”

Han hade bara skakat på huvudet, som om jag var en åsna.

Och alla frågade de, utom Pirjo, vem är hon? Hon visste att det är Clara.  Men så var det Britt-Marie. Min lillasyster som mamma fått med Ronny. Hon var nio år och jag kände mig ibland närmare henne än någon annan.

Jag brukade leka i hennes fantasivärldar. Hos henne fanns fortfarande det omöjliga kvar, de drömmar som aldrig dör men som vi till slut begraver längst in i oss själva för att inte bli besvikna som vuxna. 
Jag satt med henne den kvällen. Hon hade sin egen resesäng som vi köpt och den grå elefanten som hon döpt till Dumbo efter berättelsen. Han låg alltid bredvid henne när hon skulle sova.

”Vad är kärlek för dig Britt-Marie? ”

Hennes stora ögon tittade på mig. Vi hade busat men när det blev så där tyst och vi tittade upp i taket, frågade jag.

”Det är när du bjuder mig på godis ” svarade hon så där självklart till slut. ”För då är det ingen annan du bjuder, bara mig. Eller när vi cyklar till ån, på sommaren, och fiskar bara du och jag. För då vet jag att du bara tyck om mig, när det är du och jag Marko. ”

Hon sade inte älskade, utan tyck om. Men det var det vår mamma sade, hon hade aldrig sagt att hon älskar mig, hon sade alltid tyck om. Tyck om, ja tyck om dig Marko som du är.

Och jag insåg, när jag satte mig framför teven och Britt-Marie somnat, att jag inte visste vad kärlek var. Just den kärlek som fanns innanför mina ögonlock när jag blundade, innan jag somnade, som nästan förföljde mig nu. Om det nu var kärlek. För kanske var det mer, tyck om. Och jag tänkte på hur nästan alla på ett vis varnat mig och samtidigt på ett sätt hyllat kärleken.

”För då vet jag att du tycker om mig när det bara är du och jag. ”

Det kanske var så det var, tänkte jag. Så enkelt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on maj 26, 2013 by in Funderingar and tagged , , , , , , , , , , .
%d bloggare gillar detta: