Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Ljuset blir till skuggor vi inte vill se

Vi får aldrig ge upp kampen för en människas egna värde. Vi får aldrig ge upp kampen mot mobbning – men varför är det så svårt att stoppa mobbning? Vi får aldrig låta hatet få fäste. Orden räcker inte till när vi pratar mobbning.

Varje år när skolorna börjar skrivs spaltmeter om mobbning. Först är det om hur många som mobbas, sedan har vi berättelser och till slut förslagen.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/var-sjatte-tioaring-mobbad-pa-natet

http://www.dn.se/nyheter/sverige/besparingar-hotar-arbete-mot-mobbning

Goda, genomtänkta, förslag många gånger – som inte fungerar alla gånger.

Det hittas fel på olika metoder och vi ropar på nya tag och nya sätt.

Och samtidigt finns det ensamma barn, som hamnar i kylan på en stor skolgård eller bakom en ensam skärm, där orden är hatiska och kränkande. Vi kan nog alla känna den där klumpen i magen någon gång. Och det är inte bara barn som utsätts, även vuxna.

Varför händer då ”ingenting”?

Jag tänker också på barnen i Forserum – och även de vuxna. De som utsatts för trakasserier. Att känna det hat som finns, känslan av att bli kränkt – bara för att jag är jag.

Hur kan det hända i ”modernt” samhälle?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ullenhag-stors-av-bagatellisering_7456210.svd

År det oförstånd, är det ett utanförskap som möter ett annat, är det okunskap? Genom åren har jag läst massor med förklaringar. Och jag tror ingenting är så svårt som att hitta den där förklaringen. För vi människor bär så många olika sidor. Vi tycker att medmänsklighet och empati är en självklarhet när vi jobbar med det men är det just det?

För mig kommer vi in i vår egen otrygghet – den som vi alla bär med oss. Vi reagerar olika. En del blir tysta, andra reagerar med slag och ord. På ett vis är det otrygghet som möter otrygghet. Och där uppstår någonting som vi kallar mobbning och hat, tror jag. För mobbaren i sig är ofta inte heller trygg – men avsaknad av trygghet tar sig olika uttryck.

Från tystnad till hat, från försvar till slag.

Det uppstår i rummen vi möts i och där räcker inte alltid orden till.

Jag tror tyvärr att vi människor har flera mänskliga sidor. En del vill kalla det vi inte vill se omänskligt men det är i mina ögon mänskligt. Hatet kan i värsta fall leda till utrotningsläger, som skedde i andra världskriget och även senare i vår historia. En del kallar det just omänskliga sidor men då gömmer vi någonting för oss själva. Ljuset blir till skuggor vi inte vill se, eftersom det är vår egen skugga som står bland andra.

Vi ser inte då vad vi är kapabla till. Det finns en fara att glömma eller gömma just den mänskliga sidan, för det är i otrygghetens källa som hatet växer. Det är jäkligt obehagligt, för det kryper in på dig själv och dina egna tankar och handlingar.

Men någonstans måste vi diskutera det värsta vi människor kan och söka vägen till det bästa vi kan. Från det ena mänskliga till det andra mänskliga. Och då kommer medmänskliga röster viska och ropa starkt. Det är en ständig erövring.

Vi får nämligen aldrig sluta ge upp vår medmänskliga sida. Oavsett metoder, ingångar, försök. Vi ska visst använda evidensbaserade metoder, vi ska hela tiden söka kunskap och vi måste alltid reagera och stå upp för någonting som är en bättre värld. Vi måste vara medvetna om människans olika sidor och får inte blunda – inte ens för oss själva.

Men det viktigaste är ändå att DU är en medmänniska, att du är medmänsklig, att du är medkännande – för någonstans smittar det. Även om det är ett osynligt virus du skickar vidare, får det till slut fäste och sprider sig.

Annonser

One comment on “Ljuset blir till skuggor vi inte vill se

  1. Pingback: Hackordningen | Junkyard baby II

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: