Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Du är egentligen en nolla

Jag såg ett reportage häromdagen, i anslutning till dödsskjutningen av Tayvon Martin.

Om hur rasismen påverkar USA:s svarta. Och det fick mig att tänka på ett program jag såg för många år sedan, där en programledare började gå åt en vacker, attraktiv kvinna med orden:

” Du tror att du har allt, du har alltid kunnat leva på ditt utseende. Men jag ska säga dig, det kommer att komma andra och yngre kvinnor och då har du inte en chans längre. Vet du varför, du har ingen personlighet. Du är egentligen en nolla. Du har alltid kunnat använda dig av ditt utseende, du är vit och du är vacker men det spelar snart ingen roll. För du är snart trettio, och som sagt, det kommer yngre och vackrare kvinnor än du. ”

Kvinnan började gråta.

Och så zoomade kameran ut och runtikring satt afroamerikaner.

Programledaren vände sig till dessa och frågade:

” Känner ni igen det här? ”

” Ja ” var det omedelbara svaret. ”Varje dag, i hela mitt liv.”

Nu är det inte samma ord som används vid rasism men tekniken att trycka ner någon är densamma. Att den som har en annan hudfärg t.ex. ska veta att den är värdelös och är en nolla. Rasism kommer i så många former.

http://www.expressen.se/nyheter/george-zimmerman-atalas-for-drap/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14663091.ab

http://www.dn.se/nyheter/varlden/martins-baneman-kan-atalas

Och det innebär att en del människor tar sig rätten att sätta gränser mellan oss människor. I ett apartheidsystem är det lagen som reglerar och det är också rasism. Men i ett land där man på papperet ska vara jämlik, är det andra mekanismer. Det handlar om rädsla, skvaller, bemötande men även om att man systematiskt trycker ner vissa grupper – och det finns en konsensus i det.

Det är allt från polismakten som tar sig rätten att kolla, det är klubbar som nekar inträde, det är ett skolsystem som segregerar – listan kan säkert bli längre. Men det skapas en slags samhällsstege som är svår att besegra, eftersom den inte öppet erkänner att det handlar om rasism. Och det skapar ett vi och dom samhälle och när man kommer dit, skapar man även mer motsättningar än samverkan.

Det blir en rädsla från bägge sidor, där man i sina fördomar rättfärdigar med ord som:

”Ja, vad var det jag sade. Hade jag inte rätt?”
”Det måste till hårdare straff, de fattar inte bättre.”

”Jag såg en sådan där grupp, du vet.”

Och det förs in i våra hem. Vi kan sitta och lyssna till det där som snabbt passerar, en kommentar och sedan går samtalet vidare. Som om det var vädret vi just pratat om men egentligen var det våra egna värderingar som sattes i gungning.

Så rasism finns i många olika former.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/zimmerman-i-hakte-kommer-atalas-for-drap_6991599.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/specialaklagaren-haller-presskonferens

Och det kan ge sådan som George Zimmerman rätten att skjuta innan han frågar: det kan ge andra rätten att slänga ord efter någon i en skolkorridor eller det kan leda till misshandel och död, som i fallet med John Hron för många år sedan.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/zimmerman-kommer-atalas-efter-dodsskjutning_6991455.svd

Jag såg en fantastisk film i helgen som anknyter till det här, våra fördomar och rasism. Den heter Mitt namn är Khan (och jag är inte terrorist). Jag tänker inte berätta handlingen men den vänder upp och ner på våra fördomar, på fler än ett sätt. Se den, den är värd det – för den kan få dig att tänka efter mer än en gång när du vill dela upp oss människor och skapa vi och dom.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: