Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Emerichs magi

Idag var jag på Emerichfondens årliga utdelning av priser på Fryshuset i Stockholm.

Ja, när jag säger årliga så var nittonde gången och det finns ingenting givet i det. För lite var det som någon sade:

– Demokratin är ung och vi kan inte luta oss till tillbaka och tro att vi är klara.

Så tänker jag runt Emerichfonden och utdelningen. Man kan aldrig luta sig tillbaka och säga att nu har vi delat ut priser till gott arbete i medmänsklighetens namn och tro att vi kan vänta till nästa år igen. För hela arbetet är för medmänsklighet och medmänniskans kärlek till varandra.

Emerich Roth, överlevare från Auschwitz, är fullt medveten om det. Jag är det och du som läser är säkert också det. Men för att en ständig återerövring ska ske, måste många förstå och arbeta för det. Du, jag och många andra. Det är som när han berättar om brevet från flickan som ritat en teckning med en mörk och vit flicka som kramar varandra och har texten:

– Tänk om alla rasister vore färgblinda.

Ja, Emerich Roth. Snart fyller han 88 år men det var som Behrang Miri sade:

– Du är inte äldre än 25.

Och det är sant, i sin själ är han inte äldre. Och det är det som är en del av magin med Emerich. Just det där sinnet, som fortfarande i allt allvar, leker. Ibland kan jag se den där pojken glimta, den som fanns innan han mötte ondskan och skickades till koncentrationsläger. Den pojken finns där hela tiden i en mans kropp. Det är därför han orkar i sin kamp, för medmänsklighet och att prata om hur viktig kärleken är.

Och därför ser jag också avbilder i honom i alla dessa ungdomar som får ta emot priser – skolornas fredspris, uppsatspris och 27 januaripriset. Det är just den där pojken Emerich som möter andra pojkar och flickor som speglar sig i honom och får möta en man som överlevde mot alla odds.

Och det som ger mig hopp, är att jag möter många unga som kan verka i samma anda som Emerich Roth. I huvudet klingar också orden som var avslutningen: att om någon eller några från början vågat stå upp mot det som hände i Tyskland, hade det med stor sannolikhet aldrig skett.

Och där har du och jag ett stort ansvar som medmänniskor till varandra och kommande generationer – att inte vara tyst, att berätta för att lära oss om historien.

Vill du läsa om Emerichfonden:

http://www.emerichfonden.nu/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: