Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Cynism

Egentligen kan väl ingen vara förvånad att Sverige exporterar vapen och vi har en väldigt aktiv vapenhandel. Det finns ett slags mörker när det gäller tillverkning och försäljning av vapen – det går väl på ett vis emot folksjälen i trygghetslandet nummer ett i världen och det blir nästan lite tabu att prata om det. Det finns en tro på en slags utbredd pacifism om Sverige och man försöker att inte förstöra den bilden.

http://www.dn.se/ekonomi/sverige-storst-i-varlden-pa-krigsaffarer

Vi är ju fredsskadade efter 200 år av relativt lugn.

Det finns en annan sida av saken som sällan diskuteras när det gäller vapenhandel och det är export till tredje land. Lagar och regler runt vapenexport är snårig och det visar inte minst kommentarer från ISP:s generaldirektör i DN:s artikel.

http://www.dn.se/ekonomi/vapenexport-fortsatter-till-diktaturer

Han vet att han har skydd i ryggen för den export som sker, eftersom det finns så olika regler i världen.

Det som också är intressant är att den största exporten som sker är inte system och stora vapen – det är handeldvapen. De står för merparten av vapen som säljs. Där vet jag inte hur Sverige ligger till.

Men de lätta vapnen flyttas från krigszon till krigzon, beroende på vem som betalar bäst. Mord och våld är en enorm industri. Jag skickar med ett kort utdrag ur min berättelse Landet där stjärnorna regnar, där en av huvudpersonerna – Agnes von Dinkel – funderar över vapenhandel och världens cynism.

http://www.dn.se/debatt/viktigt-att-utreda-sveriges-export-av-forsvarsmateriel

http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/wolfganghansson/article14414589.ab

” Men samtidigt var han en högt respekterad affärsman och de senaste femton åren hade han konsoliderat och byggt Smythe and Hansons varumärke starkare. De var ett av världens topp tjugo största försäkringsbolag numer och alla krigshärdar hade gjort att de bl.a. specialiserat sig på försäkringar på transporter av krigsmateriel.

Steget var inte så långt från vanliga transporter och det fanns mycket pengar i det.

Han hade försvarat sig med en gång när Agnes pressat honom om hans pacifism, att en pacifist hade kontroll på vapnen var bättre än en krigshetsare. Det kändes mer som en lögn nu.

Det var en snårig djungel när det gällde vapentransporter, där det fanns mycket lagar – och samtidigt mycket luft i lagarna. Länder hade olika lagar om hur vapen får både säljas och användas. FN:s organ UNODC var ett organ som bevakade vissa delar men hade inte fullständig kontroll.

Det fanns ingen som hade fullständig kontroll över vapenhandeln. Det var en gråzon.

Mycket beroende på olika agendor, olika lagar och olika etisk syn på vapenhandel. Hon tänkte t.ex. på Sverige i förhållande till USA. Och hon visste att företag som Bofors hela tiden letade efter kryphål för att sälja vapen.

Kanske var det för hon var svensk, som Bofors kom upp i hennes huvud.

Det fanns en grå historia, inte bara i Sverige, när det gällde vapen. Men just i Sverige fanns det fanns en underliggande skenhelighet när det gällde vapen och export.

I vissa länder var den mer svart än grå och hon visste inte riktigt vilket som var bäst. Eftersom hon kom från Sverige kom tanken på Algernon och Boforsaffären men idag fanns det mer slipat sätt att komma förbi vapenlagar. Som att sälja till tredje land som exporterade vidare och visa att man handlade i god tro.

För man hade ingen aning om att vapen skulle exporteras vidare till krig.

Världen var cynisk. ”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: