Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Vi blir ilskna på det som är utanför muren

Jag satt igår och tittade på melodifestivalen. En ganska tråkig, enahanda tillställningen egentligen som skulle behöva lite förnyelse. Visst, man kan säkert köra något år till i det här formatet men det börjar bli en liten gäspning. Men det ger pengar.

Ja, förutom Björn Ranelid – det var kanske en som man mitt i gäspningen höjde ögonbrynen för. Rätt kul grej som bryter normen för vad som får vara – om det nu finns en norm för musik och underhållning.

http://www.expressen.se/noje/kronikorer/anders-nunstedt/anders-nunstedt-en-historisk-skrall-kvall/

http://www.dn.se/kultur-noje/musik/favoriten-och-den-omojlige-lade-beslag-pa-finalbiljetterna

Det intressanta tycker jag är reaktionerna, som är allt från raljerande till nästan hatiska.

Och då pratar han om KÄRLEK i sitt framträdande.

Kärleken är världens största mirakel.

Men va tusan, varför såga någon som inte alltid är inom mallen för det som är normsystemet och dessutom har ett kärleksbudskap? Visst, det är inte det mest musikaliska men va tusan, jag har faktiskt sett värre saker och sätt allting i ett större sammanhang.

Det är lite som när Rolf-Göran Bengtsson vann Jerringpriset. Hur fan kan någon rösta på honom? Det var kommentarer om det var hästen man skulle röstat på, man kommenterade hästsporten nedsättande och så vidare. Och då vann han med den största marginalen någonsin.

Man dissade en hel grupp människor som varje dag ägnar sig åt ridsport.

Lite blir det som jag faktiskt skrev om en annan sak förut:

Om vi isolerar oss runt höga murar, kommer vi faktiskt bli identitetslösa, för vi blir bara rädda och ilskna för det som är utanför muren. 

Björn Ranelid skapar just den där ilskan. Han befinner sig utanför muren för det som vi anser vara normalt. Han utmanar oss egentligen med allt de han gör, och han utmanar Jantelagen – och då blir vi bli förbannade. Är det för att vi själva faktiskt inte vågar säga – fan jag vågade, fan va jag är bra. Han sätter vår egen identitet på spel.

Nej, jag tycker istället vi ska tacka honom för att han vågar kliva utanför våra normer. Jag är inget fan av Björn Ranelid och det han skriver men jag tycker om människor som vågar utmana sig själva och andra och allt det som vi förväntar oss.

Annonser

One comment on “Vi blir ilskna på det som är utanför muren

  1. bernadette
    februari 20, 2012

    Utanför normen är väl att ta i. Nonchalanta floskler om att kvinnan skulle vara det första könet, och sedan drämmer han till med ett domedagsscenario om kvinnan tackar nej till mannens säd länge nog. Det är inte kärlek, det är heterosexuell fortplanting han talar om, och han gör det med hot. Det finns många som har god anledning att vara arga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on februari 19, 2012 by in Funderingar and tagged , , , , , , , , , .
%d bloggare gillar detta: