Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Ur betongen kan de vackraste blommor blomma

Idag blev jag för första gången på väldigt länge otroligt imponerad. Jag blev pigg och glad och på näthinnan finns den glädjen när jag skriver. Jag mötte några ungdomar och de berättade om sina tankar och engagemang och varför de vill arbeta med media.

”Jag har blivit intresserad av politik.”

Hur ofta hör ni en fjortonåring säga det?

”Jag vill engagera mig för ungdomar. Har ni hört talas om Fadime och Pela?” sade en annan ungdom.

Ibland möter man någonting som brinner, det finns någonting i ögonen. Det är speciellt och det har någonting mer i blicken än just här och nu.

Som just det här, de har tänkt lite längre, lite större.

Jag möter det där hoppet om att jag faktiskt kan påverka världen jag lever i. Det är så påtagligt och levande och det gör mig så förbannat glad. De för intelligenta resonemang som jag önskar alla vuxna kunde få höra, resonemang som vill förändra och som tror att det är möjligt.

För hur ska vi tro på en bättre värld om vi inte vågar lyssna?

Speciellt på de värst utsatta områdena i Västerås. Skolor som ofta visar resultat som just politiker inte är nöjda med och som ifrågasätts i lokal media. Ibland undrar jag rent av om det finns det en dold agenda gentemot de här skolorna bland media och politiker som inte alltid är synlig. Skolorna som inte visar resultat över tid, skolor som är som problembarnet som alltid definieras som just problembarn och då ser man inte heller möjligheterna.

Man suckar bakom skrivbordet, någon mil bort, i maktens korridorer.

Men jag tror faktiskt att ur betongen kan de vackraste blommor blomma – om vi lyssnar lite längre in och rent av känner den där fantastiska doften. Hur ska vi få reda på vad som finns, om vi inte vågar lukta på blomman och ser hur den sträcker ut sina blad när solen tittar fram. Betongen och blommorna som växer här har ett berättigande som finns bortom resultatet i nationella prov och statistik.

Det finns en känsla av samhöriget som ingen kan ta ifrån de som växer upp här.

”Jag är intresserad av makt, makt i länder. Hur det fungerar. Vi diskuterar politik på lördagar, vid frukostbordet. Det är intressant.”

Jag blir imponerad av honom, fjortonåringen.

”Jag vill hjälpa de som är i den situationen, som Fadime och Pela. Jag tror jag kan förstå bättre än vissa” säger hon och jag blir lika imponerad henne.

De här ungdomarna ser sig inte som offer inom systemet – de ser inte den stämpel som vissa vuxna – media och politiker – sätter på dem. .

De är istället de där underbara blommorna som växer ur betongen i en stadsdel i Västerås.

Annonser

2 comments on “Ur betongen kan de vackraste blommor blomma

  1. Tonårsmorsa / Fatou
    februari 7, 2012

    Jätteviktigt och bra inlägg! Jag tror som dig: ”Men jag tror faktiskt att ur betongen kan de vackraste blommor blomma – om vi lyssnar lite längre in och rent av känner den där fantastiska doften.” Mycket vackert, symboliskt och rättvist formulerat!

  2. Agneta Berliner
    februari 8, 2012

    Robert – visst blir man nästa berusad av sådana ungdomar. Förtjusad. Bedårad. Och så innerligt glad! Vilken fin blogg. Tack för den!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: