Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Stå upp för medmänsklighet, varken mer eller mindre

Så tittar vi oförstående på den som gjort det ofattbara och det vi ser är ondskans ansikte. Ett ansikte som inte visar ånger och som på ett vis ler ett inåtvänt leende. Är han galen eller full av tro att han gjort det rätta – är det någon skillnad på det?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14322793.ab

”Jag behöver se honom för att veta att han inte är farlig längre ” säger en av de överlevande från massakern på Utöya.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/breivik-i-omhaktningsforhandling

http://www.dn.se/nyheter/varlden/stort-intresse-se-breivik-i-ratten-i-dag

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/breivik-omhaktas_6826827.svd

Jag tänker på de bilder jag sett från rättegångarna vid Nurnberg, efter andra världskriget. På de män – mest män – som ställdes inför rätta för folkmord och förintelse. Hur de på ett vis distanserade sig från det som då också var det overkliga och fann det som självklarheter. De förstod inte riktigt hur de kunde anklagas, de var krigare. Den slutgiltiga lösningen var en del av nationell resning i Tyskland – hur sjuk den än kan verka. Den var självklart följden av århundraden av propaganda och självklara ”sanningar” om andra människor, i det fallet judar. Läste förra veckan att det finns en stark antisemitism kvar i Tyskland än idag, även om den inte vågar lyftas till ytan. Det som ligger under ytan blir som smuts under mattan som aldrig dammas.

När man hör Breiviks uttalande om att han borde släppas och få medalj av kungen, förstår man att han har en narcissistisk självbild – den är grandios och gärningen faller in i den självbilden. Han är en krigare och står för ”sanningen” ingen vågar säga. Han kan inte förstå att den symboliserar ondska, hat och att oskyldiga liv har spillts. Det spelar ingen roll för människor som honom eller andra som begått liknade brott mot mänskligheten. Vi kan gå tillbaka till romartiden, ja, ännu längre tillbaka för att se människor som rättfärdigar brott mot mänskligheten i den enda ”sanningens” namn.

Hur kan då egentligen det ofattbara hända? Lär vi inte av historien?

Jag har en tes att vi tyvärr bara kan uppfatta tre generationer, så länge vi kan hålla berättelser levande – sedan återstår böcker och filmer och de kan inte ersätta kött och blod, öga mot öga och orden som darrar tillsammans med en röst som berör. Ju längre tiden går distanserar vi oss och vi som moderna människor kan inte förstå hur det i t.ex. Tyskland kunde ske.

Sedan finns det någonting oresonligt i ”sanningar” som blir till myter – för de kan aldrig vederläggas – och de kan då i vissa kretsar få stå oemotsagda. Ju mer ”sanningen” får kraft i vissa kretsar men inte ser en förändring, blir våldet en del av ideologin. Vi har haft många terrordåd under senaste 50 åren som haft idén att väcka människor ur deras slummer.

Tystnaden blir då också demokratins värsta fiende. För att visa att vi bryr oss måste du och jag hela tiden visa att vi och dem-samhället inte är accepterat – då måste du och jag också stå tillsammans, det är oss människor det handlar om – oavsett religion, hudfärg, etnisk bakgrund, kön, ålder.

Det handlar om att stå upp för medmänsklighet, varken mer eller mindre.

Annonser

One comment on “Stå upp för medmänsklighet, varken mer eller mindre

  1. Pingback: Ge Breivik en medalj! Och varför inte en välförkänt permission? « Seriedagboken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: