Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Matlagningsprogram krockar med biggest loser

Det var en kvinna som sade till mig för några år sedan:

  • Alla kvinnor vill gå ner de där tre fyra kilona, om du frågar.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenskarna-har-funnit-tron–fettet

http://www.dn.se/nyheter/sverige/livsmedelsverket-lchf-fara-for-folkhalsan

http://www.dn.se/nyheter/sverige/den-farligaste-modedieten-vi-haft

Vi pratade om idealvikt, mat och bantning. Kanske är det så, och jag tror inte det enbart gäller kvinnor. Idealbilder sköljer över oss i dagens mediasamhälle.

I dagens DN finns ett uppslag om alla dessa dieter som finns idag och som vissa tror på och andra slaviskt följer och några skiter i. Det diskuteras om de är farliga eller inte.

Vad är det som gör dieter intressanta? ja, förutom att de till viss del är sponsrade av vissa matkedjor, som vill att vi ska handla mer kött, fisk, grönsaker, frukt eller annat och vi genom reklam blir utsatta för dem och vi nästan ”hjärntvättas” av måsten.

Det finns ett uttryck, äta bör man annars dör man.

Men det kan också vara så, att äta gör man och ändå dör man.

Logiken eller sanningen i bägge uttrycken tror jag att de flesta människor förstår. Men då är frågan, vad stoppar vi i oss och vad är nyttigt och onyttigt? För vi sköljs som sagt över av olika rön, det skrivs spaltmeter och vi får varje dag råd hur vi ska leva. På teve finns före och efterbilder om du köper olika träningsredskap.

Matlagningsprogram krockar med biggest loser.

För mig är logiken ganska enkel – stoppa i dig mindre än det du gör av med. Svårare än så är det inte. Jag är en sådan som stoppar i mig mer än vad jag behöver ibland och därför väger jag också tresiffrigt. Jag försöker dock hålla mig från onyttigt och jag klarar mig för det mesta – och framförallt har jag under de senaste åren kommit ut och tagit promenader.

Men det är jag och ändå väger jag tresiffrigt.

Jag skulle kunna följa alla dessa dieter – samtidigt – men – tiden och pengar räcker inte till ibland. Viljan är inte tillräcklig. Att följa vissa dieter innebär i vissa fall större kostnader – det smakar mer i plånboken än det ger en känsla av succé.

Men när vi gör det gnuggar t.ex. vissa lobbyister för köttproducenter händerna.

Jag såg på en blogg om hur ideal förändras. Från kurvor till fast och vältränad. Jag ser inget fel i någon av någon av dem. Jag hörde också en undersökning om att dagens tonåringar springer tre sekunder långsammare i snitt över sextio meter än när jag var ung. Och där tror jag man hittar mer svar än maten vi äter – den naturliga motionen har försvunnit. Den som du gör utan att du tänker på det – cykla, promenera, snickra, arbeta med kroppen, leka – där tror jag det finns en större brist idag.

Och att vi inte tar oss tiden att faktiskt ta ut oss några gånger i veckan. Att plåga oss, att bli svettiga. Det som faktiskt kroppen tål och behöver.

Jag tänker på min mamma som arbetade i chark, pappa som var plåtslagare. De fick sin motion på arbetet. De var oftast helt slut i kroppen efter en hård arbetsdag. De fick den där naturliga motionen, som kroppen egentligen behöver. Idag ersätts arbetsmarknaden med allt fler stillasittande yrken. Vi måste då ersätta stillheten med annat – och på så sätt mota stressen och omotionen ( omotivationen ) i grind. Om vi gör det, då spelar det inte så stor roll vad du petar i dig, om du gör det med vett och sans, måtta och viss njutning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: