Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

In the middle of the road ideologin

Inkomst är att medel att skapa ett segregerat samhälle. Det är ingenting nytt. Det har också varit ”fult” att se samhället i olika skikt. Se hur man t.ex. tog bort ordet socialklass – ett sätt försöka skapa en mer mångfacetterad bild av samhället för vissa, för andra ett sätt att inte vilja visa hur samhället faktiskt består av olika klasser.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vaxande-klyftor-hotar-sammanhallningen_6740081.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/faktakoll-ojamlikheten-i-sverige-som-i-80-talets-usa_6741097.svd

Klassbegreppet kanske är för socialistiskt, vad vet jag.

Försök att bygga bort inkomstskillnader har ju förekommit i olika försök, bl.a. i folkhemsSverige och vissa socialistiska experiment. Att skapa ett någorlunda balanserat samhälle där det finns en likavärdighetsprincip, anser vissa vara ett sätt att skapa ett mer jämlikt samhälle.

Nå, vart vill jag komma?

Att hur vi än vrider och vänder på det finns det alltid vinnare och förlorare. Även i ett samhälle som vill balansera inkomster, finns skillnader ( partiet, juntan osv. ) – frågan är bara vem som blir vinnare.

Och frågan är vilket samhälle vi vill leva i.

För mig är ett samhälle som skapar inkomstklyftor medvetet, ett samhälle som tappar i demokrati och humanism. Det blir en viss grupp – medelinkomsttagare – som kommer gödslas utifrån sina egoistiska behov och blir den grupp som blir styrande. 2/3 samhället skapas. Det skapas också en slags konsensus att det livet är det rätta och att de får det materiella behovet tillfredsställt för att man går den rätta vägen.

Genom arbete/utbildning = mer pengar i plånboken. Det blir ett mantra, att göra rätt för sig.

Och de som inte klarar det, får skylla sig själva. För de uppfyller inte idealet – ungefär som den/dem som alltid valdes sist på idrottslektionen.

Det skapas också en moralism som nästan får Jesus-komplex, i all dess andlighet till mammon. Det skapar också en äkta nymoralism, som vi ser idag slå igenom i hela samhället. Idag finns troschocker, nipslips – saker som ingen brydde sig i för trettio år sedan. Sen när blev den mänskliga kroppen någonting som är onaturligt och farligt att visa ( och hamnar överst på de största dagstidningarnas löpsedlar )?

Är jag för hård?

Jag vet inte. Men det skapar absolut klyftor och vi får nästan ta tillbaka begreppet klassamhälle ( som för övrigt är ett ganska korkat begrepp, då variationen inom en klass är alldeles för stor för att göra den homogen ). Men det här sker många olika plan och det som skrämmer mig mest, är att du genom det nya skolsystemet kommer skapa större vinnare och förlorare – och utbildning är en av de viktigaste punkterna i för ett samhällets utveckling. Det är din chans att ta dig upp från en tillvaro som är ganska tuff, hård och där du kanske inte alltid har stöd hemifrån.

Frihet – liber – blir enbart ett begrepp som blir för vissa.

En skola som ökar kraven måste också vara mer human. Det glömmer man – ja, vissa skolpolitiker. Det som sker är att inkomstskillnader först skapar fler ”förlorare”  ( folk som är utförsäkrade, och som inte ”gör rätt för sig” ) och barnen till dem, blir förlorare som varje dag måste kämpa för att klara vardagen. Barnfattigdomen ökar och det kan i förlängningen innebära att vi är tillbaka till ett samhälle där vissa barn måste börja arbeta när de är femton, sexton år och då väljer bort utbildning. Allt för att bidra till att familjen måste klara sig.

Kanske jag överdriver, jag vet inte. Men det känns inte helt ologiskt sett över de senaste femton åren utveckling. Det finns många andra saker som sker i ett samhälle där inkomsskillnader ökar, bl.a. ökad segregering, motsättningar, informationskontroll och ett vi och dom samhälle.

Det som blir intressant är när motreaktionen kommer mot egoismens ideologi, och vad som händer då. För alla ideologier får sina motreaktioner, precis som egoismens ideologi är en reaktion mot kollektivets ideologi.

Kanske hamnar vi i the middle of the road ideologin.

Annonser

4 comments on “In the middle of the road ideologin

  1. Penumbra
    december 30, 2011

    Problemet beror främst på den stora invandringen. Det tar många år för en invandrarfamilj att etablera sig och komma upp i inkomst. Under tiden fyller vi på med nya invandrare. Sveriges befolkningstillväxt idag bygger uteslutande på invandring.

    Att upprätthålla större jämlikhet i inkomster i en sådan situation är orealistiskt. Det innebär att bidragen till invandrarfamiljer måste ökas till nivåer som kommer att kräva orimligt höga skatter. Vi har redan världens högsta skatt, så det säger sig självt att den vägen inte är möjlig. Dessutom skulle incitamentet till att lämna bidragsberoendet och skaffa sig en inkomst på eget arbete minska, ännu mer.

    Lite mer realism och lite mindre socialism, tack.

    • tioockendroppe
      januari 1, 2012

      En förenkling som är näst intill infantil och det är inte det jag diskuterar. Ett ekonomiskt kretslopp är inte beroende av en enda orsak för att skapa verkan.

      ” För mig är ett samhälle som skapar inkomstklyftor medvetet, ett samhälle som tappar i demokrati och humanism. Det blir en viss grupp – medelinkomsttagare – som kommer gödslas utifrån sina egoistiska behov och blir den grupp som blir styrande. 2/3 samhället skapas. Det skapas också en slags konsensus att det livet är det rätta och att de får det materiella behovet tillfredsställt för att man går den rätta vägen.”

      Olika tider skapar olika ideologier, anpassade efter den verklighet vi lever i. Ekonomisk tillväxt beror på en mängd olika faktorer. Till det kommer en aspekt som togs upp för någon vecka sedan, att i ekonomin måste det finnas aspekter av humanism – en ekonomi som enbart ser till siffror glömmer bort dynamiken som vi människor utgör. Det ekonomiska skeendet är komplext och därför finns det så många som forskar runt det och egentligen finns det nog lika många svar som det finns forskare. Men det jag vänder mig emot är den egoismens ideologi som lever i ett katastroftänk och som ser krig, motsättningar, naturkatastrofer som möjligheter. Objektivismen menar att vägen till sann demokrati är genom egoism och tyvärr har tankesmedjor som Tea Party rörelsen det som förebild.
      Det intressanta blir när den svagare och mindre gruppen blir större och vad som händer då. Det ekonomiska tar ofta inte hänsyn till humanism och det irrationella som vi människor består av. Vi är inte logiska och agera ofta mer efter känsla än förnuft. Det är i och för sig en god, sund egenskap som jag ser det.
      Idag hänvisar jag också till en bok, som visar hur vi många avseende ser positivt på vår omvärld och vår egen förmåga att utvecklas. Att uppskatta våra medmänniskor är en väg som leder framåt och ger en värld där vi blir människor i mötet med varandra.

  2. Penumbra
    januari 1, 2012

    Jag lade upp samma kommentar på SvD men den togs snabbt bort, så jag förstår att den verkligen är ”infantil”. Uppenbarligen är det så att invandrare i Sverige kommer upp i normal inkomst så fort de har fått uppehållstillstånd.

    Samhället skapar inte ekonomiska klyftor ”medvetet” – de finns där naturligt. Humanism finns också där naturligt, men man kan inte begära att människor ska avstå från hur stor andel av sin inkomst som helst. Hos oss är gränsen nådd. Vi har fortfarande världens högsta skatt, trots en historisk skattesänkning sedan 2006.

    Ett samhälle utan ekonomiska klyftor är däremot inte humant – det är kommunistiskt – och du vet mycket väl hur lyckat det är. När Kina anpassade sig till verkligheten och införde marknadsekonomi ökade kineserna levnadsstandard, men framför allt slapp de svälta. Inte så komplicerat eller hur? En ENKEL reformering av den kinesiska ekonomin blev skillnaden mellan liv och död för väldigt många.

    En annan enkel sak är att inkomstskillnaderna betyder mindre. Det är hur de som har det sämst egentligen har det, som betyder mest. Fenomenet, då folk i den rika världen räknar inkomstskillnader kallas för avundsjuka och den är oftast en positiv kraft i samhället även om avund är jobbigt – för den avundsjuke.

    Det finns de som tror att man bli av med denna jobbiga känsla genom att jämna ut skillnader, men det hjälper inte. Är du en sådan? Inget hjälper mot avundsjukan, men smärtan blir mindre om man lär sig känna igen den och hantera den på ett bra sätt, t ex genom att fortbilda sig, jobba hårdare och på det sättet höja sin inkomst. De flesta människor gör så men många hoppas på politikerna ska ge dem mera eller åtminstone eliminera ”de där rika”, varmed de förblir passiva.

    Sedan har vi de som vill ha tillbaka socialdemokratin i Sverige och kämpar för att hitta argumenten som ska lura väljarna. Att ”humanism” skulle bli ett argument i sammanhanget förvånar mig. Ändå är jag ganska luttrad vid det här laget..

    • tioockendroppe
      januari 1, 2012

      Humanism är ett av nyckelorden – för mig – i hur ett samhälle behandlar alla sina medborgare. Skönt att höra att du tycker att humanism finns där naturligt.
      Tyvärr så finns en klar medvetenhet i den ekonomiska reaktion som skett sedan sextiotalet och framåt, där man medvetet skapar klyftor – 2/3samhälle – därför man tror att det gynnar ekonomisk utveckling. Man gödslar vissa genom att använda egennyttan som lockmedel och på så sätt komma till makten.
      Tyvärr är det en stor del av felet i den kris som startade sep. 2008 och som vi på olika vis fortlever idag. Att ”pressa” nya pengar utan täckning t.ex. som egentligen är luft och utan säkerhet är att skjuta det oundvikliga framför sig. Men det finns fler fundamentala fel – som krediter som inte behöver betalas tillbaka av enskilda medborgare.
      Det socialistiska systemet är lika förkastligt som det nuvarande – det gynnar en viss grupp människor. Det här systemet – Ayn Rands tankar och Friedmans ekonomiska teorier – är lite som ett mantra för vissa – och rimmar lika illa som Marx och Engels när de blir verklighet. Teorier fungerar inte riktigt i verkligheten. För som jag skrev i det förra inlägget – man glömmer bort det komplexa i att vara människa och hur vi agerar. Människan drivs inte av kalkyler och det som borde vara – vi agerar utifrån känsla. Det vet t.ex. reklamvärlden.
      Kina är ju i sig inte en marknadsekonomi, som du kan jämföra med t.ex. det amerikanska. Det är en diktatur, som anammar vissa delar av marknadens struktur men väljer bort annat. Det fungerar, tror jag, så länge en efterfrågan stiger på de varor som konsumtionshetsen består och det sker en gynnsam ekonomisk utveckling. De har också en enorm inhemsk marknad som de kan stimulera – än så länge. Men om den ekonomiska krisen slår igenom kommer den utvecklingen stanna av, kanske ännu mer än i västvärlden. Men det är min egen spekulation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: