Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Inbillningssjuk tyst diplomati

Under senaste veckorna har jag följt rapportering av de svenska journalisterna – Martin Schibbye och Johan Persson –  som nu dömts i Etiopien. Anklagade för anknytning till ONLF-gerillan, som terrorstämplats.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/elva-ar-for-etiopiensvenskarna

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/elva-ar-for-journalister_6734275.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/analys-domen_6734295.svd

Det är väl två saker som jag reagerar över.

Dels är det den svenska tysta diplomatin, som sällan verkar fungera. Allt ska vara så förbannat smidigt, inte trampa på tå, inte säga fel saker och när man till och med får beröm av motparten för att man är tyst, då kan man fundera lite.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/etiopien-nojt-med-svenska-regeringen

http://www.dn.se/nyheter/sverige/schibbyes-mamma-regeringen-sitter-inne-med-losningen

Genom åren har den här tysta diplomatin dykt upp – det gäller inte bara den borgerliga regeringen utan även när sossarna satt vid makten. Det är lite som en helig ko, som man inte vill slakta. Kanske skulle det betyda otur i något sammanhang då. Vad vet jag?

Men kan man ha mer ”otur” än det man redan har, om och om igen?

I ett avseende tror jag ibland att den tysta diplomatin inbillningssjukt tror på den demokrati vi själva har är den ultimata och förstår inte att den demokratin är ett undantag i den stora världen. I den stora världen är det egentligen krasst två saker som kan påverka, pengar och vapen.

Vi i Sverige är lite fredsskadade efter över två hundra år utan krig i vårt eget land. Vi förstår inte krigets fasor och vi förstår inte heller riktigt vad hunger innebär, svält. I vissa delar av världen finns inte lyxen av att undra om någon skrivit om sitt liv på Facebook eller lagt upp en rolig bild.

Men vi försöker vara goda världsmedborgare, och du och jag skänker några hundra kronor varje år till välgörande ändamål.

Den tysta diplomatin har samma svårighet. Jag tror att de här ledarna ler i mjugg över den svenska defensiva hållningen och tänker, de vågar inte ens stå upp för sina egna landsmän. Var vi än är i världen, inte bara i Etiopien. Men bistånd måste vi ju ändå fortsätta ge, vi kan inte ägna oss åt utpressning och vi dövar samvetet gentemot alla de behövande. Fint så.

Det andra är själva tanken på det ”fina” som dessa journalister vill uträtta.

Det vill säga, avslöja det som avslöjas bör. Journalistkåren höjer sig själva till hjältar ibland, så att de nästan blir titaner. Istället borde man ibland faktiskt fundera över hur smart det är att ta hjälp av en gerilla och hur det kan se ut om man blir tillfångatagen och vems sida har man då valt?

Visst, det fria ordet ska vara fritt. Vi måste alltid värna ordet.

Men där är samma sak som med den tysta diplomatin, vi lever ibland i en lite rosa värld där vår press och yttrandefrihet är mallen för hur det borde vara. Världen är lite annorlunda. Man kan argumentera att det kanske är en av sakerna som journalisterna i Etiopien vill avslöja. Men är det värt tio år av ditt liv? Kanske, om man tror på det man gör.

De sätter verkligen ögat på en regim som är stenhård. Men jag undrar om det verkligen var deras syfte, på det här viset. Kanske de kommer hem ganska snabbt, kanske det blir en segdragen politiskt kamp.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kan-tolkas-som-en-positiv-signal-for-svenskarna

Men när USA går ut och fördömer före Sverige, kan jag fundera hur den svenska tysta diplomatin ska vinna det här.

Annonser

2 comments on “Inbillningssjuk tyst diplomati

  1. Olle
    december 27, 2011

    Tyst diplomati handlar väl ändå inte om att man inte säger något, utan om att man pratar med tjänstemän och regeringsförespråkare i ett direkt samtal, istället för att göra fördömande ”uttalanden” från nån talarstol… Sådana uttalanden ses ofta (med rätta) som översittarfasoner och respektlöshet och har sällan någon effekt om du inte kan backa upp med militär makt eller sanktioner…
    Det ”tysta” i den tysta diplomatin är ju bara att det inte syns lika tydligt i media.
    Uttalanden och fördömanden handlar mer om att ta politiska poäng hos de som redan håller med en, än att faktiskt uträtta något.
    Det är ju ändå ett självständigt eget land, och även om man inte gillar regimen i det så kan man inte bara gå in och köra över, och tro att man som vit kolonialherre kan storma in och säga till på skarpen och förvänta sig att de ska stå med mössan i handen och be om förlåt…

    • tioockendroppe
      december 27, 2011

      Det har du alldeles rätt i. Tyst diplomati har ingen munkavle men det handlar också om ett stöd för individens rätt och att ett land bör hjälpa sina medborgare. Strategin kanske måste vara lite anpassad efter vem eller vilka man möter.
      Ibland måste man spänna muskler för att visa var man står, utan att för den skull ta fram ett gammalt kolonialt arv. Etiopien är väldigt beroende av USA i deras kamp mot terror och som buffert in mot t.ex. Somalia och den arabiska halvön. Med rätt kontakter där borde det finnas en ingång för ett lyckligt slut i den här affären, om viljan finns.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: