Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Knähundars medieskugga

Jag har funderat på en sak under några dagar.

Det gäller demokrati och det gäller Fredrik Reinfeldt.

Här kommer en bok av Anne-Marie Pålson, som tar upp hans ledarskap och som också tar upp att demokrati på ett vis är ett skådespel. Och det för tankarna till ett tillfälle när jag läste en introduktionskurs på Uppsala universitet, och vi hade en diskussion om just demokrati.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14002462.ab

– Ligger makten hos folket eller hos politikerna, var frågan.

Naiva som vi var svarade vi självklart folket och den gamla professorn skrattade och till slut nästan hånade han hur naiva vi var.

– Ni har ett tillfälle var tredje år ( ja, då var det var tredje år valet var ) att vara demokratiska medborgare. Resten av tiden har ni ingenting att säga till om.

http://www.newsmill.se/node/7300

Kanske har Anne-Marie Pålson varit lika naiv som jag var när jag var strax fyllda tjugo.

Jag tänkte på det när jag läste om Fredrik Reinfeldt och hans ledarskap. För enligt henne har inte ens den som är folkvald i Sveriges riksdag makten över sina egna beslut. Och enligt en krönikör på en av de större tidningarna, var inte det heller en överraskning.

Så egentligen, vad är då demokrati, egentligen?

Är det en liten klick, några få, som under 1459 dagar egentligen härskar ogenerat, näst intill enväldigt och utan större inblick för den vanlige medborgaren? Lite skrämmande är tanken och samtidigt, vad är nytt under solen? Min gamla professor har självklart rätt, tänker jag. Och om du som folkvald då inte heller har tillräcklig egen makt – jag trodde vi hade personval för att skapa lite mer liv i debatten – var hamnar då demokratibegreppet?

Och jag undrar också, om varför hela mediedrevet uteblir när Fredrik Reinfeldt ska granskas? För lite kan det kännas som viss media sitter som en knähund i den store ledarens knä. Kritiserar du, får du inga förmåner utan hamnar i medieskugga.

Det har också förvånat mig – när Juholt anses trampa klaveret kommer ett drev – när Reinfeldts andra sida kommer fram och vi borde genomlysa makten – då blir det märkligt tyst.

Är det inte tanken att media ska vara den tredje statsmakten och granska den politiska makten? Men här blev det märkligt tyst – speciellt på DN/Expressen och Svd. Snacka om att vara knähundar. Då har demokratin ett verkligt problem, även i Sverige. Jag hittade några få artiklar om det på just de här sajterna.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hard-kritik-mot-moderat-partikultur_6669334.svd

http://www.dn.se/nyheter/politik/hard-kritik-mot-moderat-partikultur

Och sedan blev det märkligt tyst. Det får mig också att fundera över Reinfeldts image och person. Han är nog den mest osynliga ledaren vi haft i svensk politik – den osynlige mannen. Han dyker upp vart fjärde år när det är val men i kulissen är han som Wallenbergs en gång sade – att härska utan att synas.

Låt andra vara synliga i sina beslut och håll käften, för då kan ingen anklaga dig när det går åt helvete. Se till att alla följer de tysta spelreglerna. Det är alltid andras huvuden som rullar då. Det är verklig maktteori och skapar också mindre debattutrymme – och en mindre dynamisk demokrati i mina ögon. Och knähundarna spelar med, för att inte hamna i den hemska medieskuggan.

Annonser

One comment on “Knähundars medieskugga

  1. 2000aldrig
    december 1, 2011

    Vi på 2000aldrig vill gärna lysa upp mörkret med en liten adventskalender av det mera bittra slaget…

    2000aldrig’s julkalender, lucka 1, Fredrik Reinfeldt

    http://bit.ly/ukVV9L

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: