Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Mitt eget universum

Jag följer som många andra det som hänt i Norge och Utöya på ett slags avstånd. Egentligen är det helt obegripligt att en enda människa kan orsaka så mycket smärta.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2630671/har-ar-breiviks-samtal-till-112

Det är också obegripligt hur någon kan ta sig rätten över liv och död. Jag läste också om Mattias Flink, som vill få sitt straff tidsbestämt och jag minns även den morgonen när jag vaknade och han hade dödat sju personer.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/terrordadetinorge/article13975736.ab

http://www.dn.se/nyheter/varlden/ljudupptagningarna-fran-breiviks-samtal-publiceras

Är allt en sjuk människas värld och handlingar som vi inte kan förstå eller är det en människa vars normer förvrids; och där medkänslan suddas i det ögonblick som handlingen sker? Jag tänker på människor som deltar i krig, hur de måste förvandla sitt jag till att finna en mening att döda andra människor.

Att sätta sig över det som de flesta av oss får inpräntade.

Min egen farfar gjorde det och han blev aldrig samma människa efter det.

Anders Breivik tror i sin värld att han är i krig, att han utfört en rättfärdig handling – och samtidigt måste han varit medveten om det han gör, kommer vara en av de mest fruktansvärda handlingar i modern tid som skett.

Hur kom han över tröskeln – hur kan hans inre värld gett honom tillåtelse? Genom hat, genom oförstånd, genom att stänga av?

För många år sedan såg jag ett reportage från kriget i forna Jugoslavien, där ett team lyckades ta sig upp till en krypskytt. Han stängde av genom att tänka att de han sköt var grisar men för ett ögonblick tog sig reportern genom hans mur och mannen började gråta.

För ett ögonblick förstod han att det var människor, inte grisar, han sköt.

Men lika snabbt var han tillbaka i den roll han tagit, som krypskytt och bilden av grisar var där igen. Han löste sin spärr genom att skapa ett eget universum.

Hur skapar vi ett samhälle där vi inte skapar fler Breivik och som skapar sitt eget universum? Ja, egentligen är det omöjligt men vi måste ju ändå försöka – för vad är alternativet?

Jag pratade med en person som sade att vi nu polariserar människor och då skapar ytterligheter. Det blir som barnet som enbart ser rätt eller fel, svart eller vitt.

Det blir vi och dem.

Det är lätt att falla i fällan när vi pratar om dem. Jag har egentligen ingenting emot dem, men… du har väl hört… kan dem inte förstå… jag såg när dem…

Det är då jäkligt lätt att säga att vi ska skapa förståelse och skapa inkludering, för när hotet av ekonomisk kris tornar upp sig och vi skapar schabloner av människor, är det lätt att hitta enkla svar – åt bägge håll.

Jag läste en gång i ett uppslagsverk om judar som, som folk var en ras och som hade mindre smickrande egenskaper. Det är tryckt på trettiotalet. Ett uppslagsverk är ju sant, eller hur? Det är fakta. Är det sedan konstigt att vi skapar felaktiga bilder? Om jag säger Romer eller zigenare – vilka bilder får du då?

Vissa har en tendens att göra samma sak idag i Sverige och i andra delar av västvärlden. Det skapas sajter på internet som talar om ”sanningar” och som vissa också läser och tror på. ALL media är ju vinklad, på ett eller annat sätt och det är ibland en omedvetenhet om just det, som på ett vis nästan skapar vandringssägner och att man kan tro på det som står på de här sajterna.

Jag tänker på alla de här sakerna och så tänker jag på Anders Breivik.

Och funderar, att han egentligen måste varit – är – otroligt ensam i sitt universum. Ungefär som ett barn som leker med sina bilar, dockor och skapar sin egen värld, för den ger dig de rätta svaren.

Kanske är det just där vi också hittar en del av svaret – ju mer vi polariserar oss gentemot varandra och blir ensamma, så kan och vågar vi inte heller mötas. På grund av rädsla, oförstånd, felaktiga bilder.

Det finns någon som sade, att du kan enbart bli människa i mötet med andra människor – och det är alltför sant.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: