Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Det maggropiga – och en stafettpinne i livet

Ibland när vi pratar om vad som är viktigt i livet kommer självklart familjen, vänner, arbetet, fritiden upp. En man sade till mig för många år sedan att vi står på tre ben i livet – familjen, jobbet och fritiden. Kan vi stå på alla tre står du oerhört stadigt, står du på två fungerar livet bra ändå men har du bara ett ben att stå på blir det jobbigt att balansera rätt.

Alla har vi olika livsfilosofier. Huvudsaken är att de fungerar för oss själva. Det fanns någon typ av sanning i det, så det var en av sakerna jag har med mig.

http://www.svd.se/naringsliv/apple-utan-sin-stjarna_6532099.svd

http://www.dn.se/ekonomi/google-hyllar-steve-jobs

http://www.dn.se/ekonomi/apple-utan-jobs

http://www.dn.se/nyheter/varlden/jobs-tal-om-livet-och-karleken

http://www.svd.se/naringsliv/steve-jobs-hyllas-varlden-over_6528680.svd

Just nu läser vi om Steve Jobs, och olika citat som far runt i tidningar och på sociala medier. Om hans livsfilosofi. I veckan hade jag också en krönika på www.idasidan.se om fingertoppskänslan av Roshan Kahande.

Hur viktig just fingertoppskänslan är.

På ett vis sammanfaller det med en av mina starkaste idéer om livet.

Att min intuition är en av mina starkaste drivkrafter.

Jag brukar kalla det, det maggropiga. När vi kastar ut logiken, det förväntade och går efter just det där som sitter i det maggropiga. En del skulle säkert kalla det hjärtat.

Ni vet, den där känslan av att någonting i ditt inre säger till dig att någonting är rätt eller fel, oavsett vad andra tycker. Många gånger tänker du inte ens rätt och fel, du bara väljer. Du väljer ibland någonting som faktiskt inte förväntas eller någonting som enbart känns rätt för dig. Jag tror vi alla kan känna igen det.

De flesta har gjort det vägvalet, även någon som är mycket yngre än jag idag och kanske långt efteråt förstått ett sammanhang i sitt liv – en egen förklaring med det vägvalet.

Som Steve Jobs, som hoppade av skolan, brände pengarna och valde att lära sig det som intresserade honom. En kombination av upptäcka livet och ta in intressen.

Senare fick han nytta av alla de valen.

Då visste han inte, senare förstod han.

Det där ” maggropiga ” ledde honom dit han skulle.

– Jag älskade det, hade han sagt om livet när han promenerade 11 kilometer varje söndag för att få mat.

Precis som jag själv, med alla mina drömmar om skrivande, resor, möten.

Just möten med människor som har haft någonting att berätta, har påverkat mig.

Det är en stafettpinne jag för med mig, vidare till mitt nästa dagliga möte.

Alla kan inte vara en Steve Jobs, som senare påverkar många andra med sina beslut. Men för mig handlar det maggropiga om hur bara du kan uppleva och leva ditt liv. Ingen annans liv, precis som Steve Jobs säger. Det senaste året har jag träffat en väldig massa före detta elever, som egentligen med en enda röst sagt till mig:

– Det viktigaste du gjort är att du fått mig välja det jag tyckte var roligt, att tro på mina drömmar. Du frågade vad jag ville.

Och det har varje gång känts jäkligt bra, för det är nog en av de viktigaste saker vi kan få alla vi möter att tro – att följa det där maggropiga som känns så jäkla rätt.

För det är en känsla.

För Steve Jobs, för mig och för dig.

Att våga lyssna till just det där maggropiga, varje dag. Och i det också vara en medmänniska, för vi är alla stafettpinnar som har någonting att berätta för varandra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: