Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

En av de 36 – en känsla i ett universellt eller mikroexistensiellt sammanhang

Vid halv två idag såg jag ett Grattis som svischade förbi på de sociala medier jag använder. Då fick jag faktiskt en liten kick, tänk om. Så jag letade snabbt upp Aftonbladets web och mycket riktigt, Tomas Tranströmer hade fått nobelpriset.

http://www.dn.se/kultur-noje/fran-vaggan-till-nobelpriset

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/hemma-hos-tomas-transtromer-strax-fore-klockan-ett

http://www.svd.se/kultur/understrecket/transtromer-visar-storheten-i-det-vardagliga_6530874.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nobelpriset-till-transtromer_6529396.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nobel-kommentar-kaj-schueler_6531316.svd

http://www.aftonbladet.se/kultur/article13737254.ab

Välförtjänt och kanske lite överraskande.

Äntligen som en berömd radioprofil brukade ropa när Horace Engdahl kom ut genom dörren. Och jag funderade på min ” relation ” till honom.

Jag var sexton år när jag första gången hörde talas om Tomas Tranströmer. På en lektion i svenska läste en lärare upp en uppsats jag skrivit och mina kinder blossade.

Det var ingenting jag var van vid och det var både pinsamt och upplyftande.

Sedan läste hon upp en uppsats till och sade till den eleven:

– Ja, du påminner om din pappa på det vis du skriver.

Jaha, tänkte jag. Hon, läraren, måste haft pappan som elev tänkte jag – hon var ju ganska gammal, trots allt. Men sedan upprepades det här några månader senare, ungefär på samma sätt och då frågade jag min klasskompis.

Svaret var ganska kort egentligen.

– Ja, jo, pappa, han är poet.

Ingenting mer. Vi pratade egentligen inte så mycket om honom, han nämndes bara i förbifarten några gånger. Och nyfiken som jag var gick jag till biblioteket och hittade böcker av en viss Tomas Tranströmer, och förstod att han var nog ganska duktig.

Men det dröjde några år till innan jag började läsa Tomas Tranströmer och riktigt förstod vad han skrev, och hur bra han skrev. Hur stor han var som poet.

Är han värd priset? Definitivt.

Det finns vissa, som undertecknad, som skriver och förhoppningsvis når en viss standard – och så finns det andra som har osynliga vingar och når andra höjder.

Tomas Tranströmer är en av dessa.

Jag läser en bok just nu, där det beskrivs att enligt Talmud ska det finnas 36 rättfärdiga människor på jorden, som skyddar oss andra genom sin existens. Så tror jag det kan vara med all världens skrivande människor. Vi är miljontals som skriver men det finns ett fåtal – varför inte 36 åt gången – som skapar det som ger vår existens en annan dimension.

Vi kan fundera om Tomas Tranströmer är en av dessa. Jag tror det i så fall. Ibland är livet så komplext att det bara behövs några få ord för att förstå. Som en dikt. Det är en konst att få språket att bli virtuost som en ensam violin och dess stråkar och ge en känsla i ett universellt eller mikroexistensiellt sammanhang.

Det lyckas TT med.

Och jag tänker avsluta med en enda mening som för mig är magisk och på ett vis knyter ihop säcken, där början blir slutet.

Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen. 

Grattis, Tomas Tranströmer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: