Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Snälla snälla snälla

Ibland är vi lite naiva när vi säger att ordet ska vara fritt.

Jag tänker på Dawit Isaak. Journalistiken ska granska, ha en röst.

Vi sätter ofta referensramar efter vad vi tycker i väst, vi är världens bästa demokratier, inte sant? Där finns den undersökande journalistiken. Och vårt normsystem – vår etik – är så mycket högre än andras i det fallet.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/farligare-for-journalister-att-jobba-utomlands

Jag pratade med en man, en taxichaufför, som var från Eritrea häromdagen. Om Eritrea, samtalet kanske varade i tio minuter. Men han förklarade svårigheten som fanns i Eritrea, om en sinnessjuk diktator som han sade. Och att västmakter säger en sak offentligt och gör en annan sak bakom kulisserna.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sa-lange-han-inte-ar-fri-har-de-misslyckats

http://www.dn.se/nyheter/sverige/dawit-isaak–snart-tio-ar-i-fangelse

Det som antagligen kallas tyst diplomati.

Det är därför jag raljerar lite över världens bästa demokratier i väst.

Han sade att nu när Khaddaffi fallit börjar olja och bensin ta slut i Eritrea och trycker ökar inifrån. Den afrikanska unionen håller på att spricka lite. Det handlar om pengar, sade han. Och det är som ett pussel, där offentligt har västregeringar kritiserat Khaddaffi men under ytan har han varit en allierad i kriget mot terror och oljan är viktig – och på så vis har även diktaturstater som Eritrea haft sitt godkännande.

Och i kläm kommer individer, som Dawit Isaak.

Hur fritt är då egentligen ordet?

Ordet kanske är anpassningsbart men sedan är också frågan, vem är det som lyssnar?

Den tysta diplomatins ord biter föga på en diktatur. Där är det enbart pengar som kan påverka makten. Och det är det som Sverige bör arbeta för, att strypa pengar till en diktatur som Eritrea. Det klart att Sveriges regering vetat att Eritrea suttit i knät på Khaddaffi, eftersom det samtidigt är ett större spel som pågår.

Det finns också en slags vekhet i en demokrati, om vi tillåter folk pressas på pengar – att ge ett slags tionde som går direkt ner i en diktaturs fickor. Det som kom upp förra veckan, där eritreaner i Sverige pressas till just det.

Den tysta diplomatin har sina gränser och den är när det uppenbarligen inte fungerar att ” trycka på ” genom samtal ( eller är det tystnad ).  Det blir lite som Caroline af Ugglas sjunger om man vill säga till om någonting – snälla, snälla, snälla.

Ibland känns det även som om Carl Bildt har två agendor i sitt arbete – dels är det regeringens och statsmaktens men även företagens. Lundin Oil är väl nästan söndertjatat men det känns som om han i vissa lägen vandrar en annan väg än den rättrådiga och den som faktiskt ska slåss för individen, också.

Som för Dawit Isaak och rätten till det fria ordet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: