Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Att känna sig fri inifrån och ut

Har du funderat på hur du ska tappa de där extra kilona du lagt på dig under sommaren; har du funderat på att hur du än äter så går du inte upp i vikt; kläderna sitter inte som de ska och du blir lite irriterad inåt. Ibland utåt mot den som är närmast.

Jag pratade med en kvinna en gång, som sade:

Alla kvinnor vill tappa några kilon, sen skulle de vara nöjda. Det finns antagligen en hel del sanning i det, och det handlar inte bara om kvinnor idag.

Jag hörde någonting av Paolo Roberto, att bara du tränar intensivt en kvart om dagen, så då håller du vikten. Ja, om du har den ämnesomsättningen.

Och så har vi alla dieter för oss som behöver mer än femton minuter, som vi sköljs över under speciella tillfällen per år. Som nu. Läste någon som kollar statistik på nätet, som visar att svenskar just nu surfar in en hel del på hälsosidor, allt från träning till mat.

Kommer vi någonsin vara nöjda?

Jag tror att eftersom vi hela tiden överkonsumerar allt möjligt vi kan komma åt, överkonsumerar vi även mat – tänk alla matlagningsprogram på teve ( Leila, Tina, Paolo, Ramsay, Morberg, Nakna kocken och en ännu längre lista ), och på det så finns sedan allt fitness ( Anna Skipper, Biggest looser, Paolo igen och andra jag inte kommer på ), som ger oss dåligt samvete över den där goda maten med grädde Morberg häller i.

Lite är det så, att ät det goda och träna som fan. Var duktig hemma och var hälsan själv.

Jag är nog en sådan som under en lång period körde bantning, åt, gick upp och ner – men för fem år sedan bestämde jag mig att sakta ta mig ner. På fem år har jag tagit cirka trettio kilo. Jag testade ett par byxor i somras som jag hade då, och det var tält.

Och då är jag inte liten nu – väger strax över hundra fortfarande.

Jag är en sådan som enligt alla undersökningar måste gå ner i vikt, ligger i riskzon och ändå känner jag mig rätt nöjd just nu. Har gått ner från storlek 46/48 till 36/38 under de här åren. Och därför känner jag att det som skrivs i DN idag, om att dina gener styr mer än du tror stämmer.

http://www.dn.se/livsstil/halsa/lat-generna-satta-menyn

Jag har alltid hävdat det.

Jag har tjockisgener. Min pappa brukar säga att nu ska vi åka och hälsa på Tjocka släkten när jag var mindre. Lite skämt, lite allvar.

Vad vill jag säga?

Att vi faktiskt är unika.

Vi föds med visst, och det får vi ta hand under hela livet. För mig är det egentligen ganska enkelt, utan gener och olika metoder. Gör av med mer energi än det du stoppar i dig. Svårare är det inte. Du kan köra GI, socker eller inte socker, fett eller vad tusan du vill – din output måste vara större än input. Sedan måste jag göra av med mer energi än kusin Smal, och det kan vara orättvist för mig. Men det handlar bara om mig själv, ingen annan. Ibland orkar jag mer, ibland mindre. Ibland är jag mer motiverad, ibland mindre.

Men det handlar hela tiden om att känna att jag faktiskt är jäkligt bra – och om jag vill ha ett någorlunda fritt liv, ska jag känna mig fri inifrån och ut.

Oavsett om jag är supersize eller skinny.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: