Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Autonomi vs sammanflätning

Hur förändras våra liv i en värld som utvecklas snabbt?

Jag läste en bra artikel av en Bo Ekman och som heter Vi kan inte se framtiden med gårdagens kunskaper.

http://www.dn.se/debatt/vi-kan-inte-se-pa-framtiden-med-gardagens-kunskaper

Jag brukar själv påstå att vi glömmer efter tre generationer, och kanske är det gårdagens kunskaper vi glömmer då också. Och det är inte alltid av gott.

I artikeln för han några resonemang, bl.a. om teknik och även om världsordning.

Vi påstår hela tiden att vi lever i en tid som snurrar allt fortare. Är det verkligen sant? För det kan också vara så att när vi intalar oss det – att vi faktiskt tror på någonting som andra säger, utan att reflektera över det – då blir det en sanning.

Ibland blir klyschor sanningar i vårt huvud.

Det jag kan hålla med om är att vi lever annorlunda än bara mina egna föräldrar. Just nu ser jag den fantastiska serien Mad men. Och det är som att titta bakåt i en Super8 film. Var stressen mindre då eller annorlunda? Ibland tänker vi oss själva som den stora generationen men det har funnits lika stora generationer innan.

Och det fanns t.ex. stress även då, tro det eller ej.

Det inre själsliga liv jag själv växte upp med skiljer inte mycket från det inre liv jag lever idag som vuxen. Däremot är det yttre livet i förändring. Det som skiljer idag från igår, är överlämnandet av kunskaper – som jag såg min morfar till min pappa.

De hade i hantverket en gemenskap.

Idag har du en större valfrihet att välja, i alla fall i västvärlden. Vi kan egentligen bli stora tänkare allihop om vi vill, för vi har tiden till det. Vi behöver inte slåss för att överleva, vi behöver inte känna att det dagliga brödet är hotat. I alla fall de flesta av oss och just nu.

För det är lite det vi ser, just nu.

I somras var jag till Rom. Det är fascinerande se hur Rom var den enorma stad som den var, för tvåtusen år sedan. 1.2 miljoner människor bodde i Rom. De byggde enorma byggnader, vetenskap och konst utvecklades. Rom var en världsmakt, en väldigt brutal världsmakt. Det skulle ta 1800 år innan vi såg en lika stor stad igen, London på artonhundratalet.

Och så kollapsade allt till slut. Världsordningen försvann och på den mörka medeltiden bodde bara 20 000 människor i det gamla anrika Rom. De plundrade sin egen stad för att överleva.

Allt det här skedde snabbt.

Och nya idéer, nya stormakter växte fram, nya krig, nya sjukdomar.

Vi såg hur det var femtio år sedan Berlinmuren byggdes. Den är idag också raserad.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/hon-lyckades-fly-till-andra-sidan-berlinmuren

En världsordning som kom och försvann, i vår närhet och för inte så länge sedan.

Vi har idag människor som skyller på en annan ny världsordning – på att globalisering och det multikulturella samhället förstör. Det är människor som ser till landgränser som avgränsande och självklara. De vill bygga Berlinmurar runt sina hem.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/breivik-vallad-av-polis-pa-utoya_6387619.svd

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13464327.a

Rent av skapa nya korståg.

Och glömmer bort hur det mänskliga alltid förenar oss, oavsett var vi än bor. Det är bara se hur Norges folk sluter sig samman. Kärleken är alltid starkare än hatet i mina ögon. Även om rädslan och tystnaden ibland kan hota demokratin.

Författaren beskriver det som maktrelationer – illusion av autonomi mot fortsatt sammanflätning.

Jag tror inte det finns ett enkelt svar på vad som blir men jag tror att människan till slut väljer sammanflätning. Längre fram än tre generationer. Av en ganska enkel orsak, det handlar om överlevnad. Vi kommer till slut att inse hur viktig sammanflätning är, om inte annat av ekonomiska orsaker. Förhoppningsvis förstår vi det också för de rent medmänskliga vinsterna och att vi kan slippa krig.

Vi ser idag hur börser hänger ihop, i nedgång och uppgång. Inga murar hjälper där.

Det gjorde det inte 1929 heller.

Och det var för mer än tre generationer sedan… därför tror jag det kan ta ett tag innan människan förstår hur viktig sammanflätningen är. Men jag är optimist, mer än pessimist.

http://www.dn.se/ekonomi/varning-fran-varldsbankens-chef

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: