Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Verklighet viktigare än politik och demokrati

Är demokratin hotad?

Nej, långt ifrån.

http://www.dn.se/debatt/demokrati-inte-sa-viktigt-for-dagens-unga-svenskar

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/lita-pa-ungdomen

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/unga-redo-salja-sin-rost_6216127.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ssu-det-har-ar-en-varningssignal_6218493.svd

Jag läser undersökningen som kommit om ungdomar och demokrati och sedan kommentarer runt det. Demokrati är ingenting du kan ta för givet, den måste hela tiden återerövras, tror jag någon sade.
Och vem eller vilka måste se till att den är påtaglig och verklig? Jo, politikerna själva. Ju större avstånd du skapar, dessto mindre betyder den stora politiken. Den som finns på ett riksplan, den där debatter genomförs och där det är riktig pajkastning – speciellt inför val. Det klart att ungdomar inte känner en samhörighet med det.

Det är så långt från deras verklighet man kan komma.

Det finns en annan verklighet som är viktigare – arbete, plugg, idrott – och frågor som rör sig i deras närhet som handlar om boende och sätt att leva. Jag har under många år träffat ungdomar och ser inte att deras engagemang minskar. Det handlar mer om att bli tillåten att engagera sig. För de som kommer till makten, vill gärna inte släppa taget. Titta på ett genomsnittligt kommunalt sammanhang – jag skulle inte tro att det är så många under 25 som sitter i nämnder och styrelser. De gamla elefanterna bevakar sin plats.

Jag hör ungdomar som är femton sexton år prata om hållbart samhälle, om miljö, om framtidsdrömmar – och det är MÅNGA av dessa som har fantastiska idéer. Men alla är inte intresserade av politik – för de vet inte att det är politik de pratar om. De vet inte att de idéer de har, hör samman med politik. Och som vuxen kan man le lite överseende åt deras idéer, för ibland kan det vara fantasier. Men det är dem – precis som jag en gång var femton – som ska komma till makten på företag, inom föreningar och även politiken.

Politik och demokrati är för dem det käbbel vi kan se på riksnivå – som ibland håller så låg nivå att man undrar om de som kallas förtroendevalda egentligen vet hur illa de beter sig – och de blir inte bra förebilder.

Vi pratar ofta om just det. Förebilder. Om en politiker skulle se sig som en förebild och agera därefter, kanske det skulle kunna skapa större intresse för just politik. För det behöver inte bara vara idrottsmän och artister som ska vara förebilder.

Så jag tycker inte man behöver vara särskilt oroad över ungdomar och demokrati. Mer skulle jag vara oroad över alla dessa äldre som hänger kvar av ren slentrian vid makten. De är ett större hot mot demokratin.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: