Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Glöm inte glädjen

Måluppfyllelse är svårt i skolans värld.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hog-tid-att-lyfta-skolorna-i-sveriges-mest-utsatta-omraden_5782215.svd

Jag som är runt i skolvärlden inser att många lärare har inte den professionalitet som krävs för att arbeta med måluppfyllelse – och jag undrar vad det beror på. Det kanske är hårddraget men det finns en sanning i det.

I många år har Björklund pratat om att vi i Sverige halkar efter.

Ja, kanske är det så.

Men om man enbart fokuserar på en kunskapsinriktad skola, glömmer man ibland bort några viktiga saker. Varför ska jag som elev komma till skolan när kunskap bryts ner till små mål och hur hittar jag glädjen?

För mig handlar all inlärning – skola, idrott, yrkesliv – om att du känner någon typ av glädje i det du gör. Om du hittar den där glädjen, då kommer även resultaten.

Låter det för enkelt?

Jag har lyssnat till Anne Bamford ett antal gånger, som skrivit the Wow factor.

Hon påpekar vikten av estetiska lärprocesser i skolan och vinsten för individen i inlärning. När hon skrev rapporten the Wow factor, tyckte hennes son hon var tråkig och undrade varför hon var tvungen att skriva så mycket.

Hon förklarade som man gör till ett barn att hon försökte förklara varför det var bra med slöjd, bild, skrivande, dans och varför man lär sig genom det.

Då svarade sonen:

– Men mamma, det är för att det är roligt.

Och så enkelt kan det vara och vi glömmer ibland bort det.

Motiverade barn och ungdomar skapar resultat.

Anne Bamford är motsatsen ibland till det Björklund håller på att skapa. Där tror jag vi har en förklaring. Den skola vi är på väg in höjer inte måluppfyllelsen, den sänker den. Att ha en skola som enbart ska arbeta mot kunskapsmål, med en stelbent inlärning som är totalt förlegad, är att sänka skolan ytterligare. Och det av flera orsaker.

Jag arbetar idag inom en enhet som heter IDA, i Västerås stad. Skolor som har sämre måluppfyllelse kan dra nytta av IDA. Det handlar om att ta in beteendevetare och socionomer i skolan, kompetenser med annan etnisk bakgrund och specialpedagoger och att lyfta in kultur i skolan. I mitt fall skrivande och media.

Det har gett höjd måluppfyllelse på samtliga enheter vi varit in i och dessutom har t.ex. sjukfrånvaro minskat bland övrig personal. Vi försöker strukturera upp arbetet med elevhälsa och få skolor att arbeta mer målinriktat bl.a. i skolämnen.

För det är så att lärare idag känner sig alltmer stressade av måluppfyllelse men de vet inte hur de ska arbeta professionellt mot målen. Det finns många kockar i det här arbetet och man har svårt att bryta ner målen i reella mål. Låter jag elak? Tror inte det. Jag har sett det här i många olika sammanhang under de senaste åren och jag blir lika förvånad varje gång.

Kanske beror det på att den pedagogiska och metodiska diskussionen är obefintlig, för tiden finns inte.

Det andra är lärare idag blir alltmer administratörer istället för lärare. Det är en jäkla massa papper som ska fyllas i och planer som ska göras. Det är IUP, omdömen, arbetsgrupper.

Den tredje är att lärare i och med det här minskar den sociala elevtiden. Den ska inte underskattas. För om du inte möter ungdomar på deras egen arena utanför klassrummet – i korridorer eller cafeteria – kan du aldrig skapa ett bemötande. Och utan bemötande kan du aldrig fullt ut nå fram till en annan människa.

Det finns en naiv tro att lärare är någon slags supermänniska. Det som är glädjande är att under valet var skolan en av de viktigaste frågorna – men Björklund måste nog ändå fundera på, efter fyra års styre, om den skola han valt väg för är den bästa.

För glöm inte glädjen som alltid måste finnas med, den går inte att underskatta.

Och tänk om det fanns ett IDA i varje stad i Sverige.

 

Annonser

2 comments on “Glöm inte glädjen

  1. Dan Svanbom
    december 8, 2010

    Länkade till dig idag då du tar upp något viktigt (fast det visste du att jag tyckte). Kopplade ihop det med PISA-utredningens recept på att höja kunskapsnivåerna.

    • tioockendroppe
      december 9, 2010

      Läste ditt inlägg och du kompletterar upp bra på det jag skrev. Jag tycker en sak som du tar upp är viktig – vilka vägar en lärare kan ta i sin utveckling. Man kan kalla det karriär. För du fyller på din kunskapsbank och hur använder skolan den bäst. I vissa länder blir äldre lärare mentorer eller får andra uppgifter inom skolan, och där kanske vi ska fundera på vad som ger skolan mest idag med. För det måste finnas vägar till utveckling.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: