Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Vem är fundamentalist?

När jag läser om Wikileaks, Assange, Clinton, Obama, stängda sajter, hetsjakt och en enorm hybris hos makten, tror jag de har läst mitt manus jag skriver – Landet där stjärnorna regnar. Och jag började le lite, när det nästa som ska avslöjas är bankerna. Det är en av de viktigaste punkterna i min berättelse – hur mycket makt bankerna sitter på.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/pengaflode-till-wikileaks-stoppas-1.1221463

Inte undra på att det har blivit ännu mer fart att få stopp på Wikileaks.

För de trampar allt mer in i minerat land.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/reporterorgan-fordomer-hetsjakt-pa-assange-1.1221451

Den synliga makten är den osynliga maktens marionetter. Det klart ni vet det. Det har alltid varit så, sedan har det funnits undantag men dessa är oftast drivna av en sak – någonting typ av rättvisa och kärlek – och de är det farligaste människor som kan finnas på jorden. För hur resonerar du med någon du inte kan köpa och som faktiskt har en idé om en bättre värld. Det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt. Och ofta dör de i förtid, av någon anledning.

Det finns de som förvånas över hur ledare försöker tysta yttrandefriheten och gör den till sin fiende – istället för att vi ska diskutera det verkliga problemet – maktens hybris. För makten kan aldrig göra fel. Jag har följt bl.a. Guardians rapportering och är fascinerad över hur mycket makten tror att den är odödlig.

Tittar på Urban Ahlin, som nog inte räknat med att stå med stjärten bar.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2240428/ahlin-sagade-sitt-eget-parti

En som lyfts fram som en stjärna och verkat i det osynliga och som visar upp en annan sida inåt. Men det är själklart. Att vara politiker från ett litet land är som att gå på basar och hoppas att du hittar någonting att köpa. Jas är ju som den där lampan du försöker hitta som har tre önskningar men tyvärr är det så att den finns inte – inte när en annan lampa kan ge mycket mer för den hittar den.

Yttrandefriheten?

http://www.expressen.se/nyheter/1.2240691/paypal-stanger-av-wikileaks-konto

Men kära ni, yttrandefriheten finns enbart så länge makten bestämmer att den finns. Oavsett om vi har ” demokratiska ” val. Yttrandefriheten är bra så länge du inte visar att kejsaren är naken. Det enda sättet att ha en äkta yttrandefrihet är när många ställer sig upp och säger att den är viktig – inte några fåtal. Och idag sträcker sig ibland yttrandefriheten till Kissies blogg, och sen räcker det. Vi tycker det räcker. För vi har ju så mycket med vårt eget. Wikileaks slåss egentligen ganska ensamt, hur gärna Assange vill tror någonting annat.

Visst, han har följare. Tro ingenting annat. Men titta på människor som kommit med sanningar förr. Du kan inte ifrågasätta makten. Inga liknelser i övrigt – jag tror nämligen att Assange är lika full av hybris som de han jagar – men Jesus är ett klockrent ex. på hur makten reagerar när någon vågar ifrågasätta det som är. Det finns ex. under vår historia, där människor som ifrågasatt makten ska svärtas ner och till slut måste dödas – för att makten måste få ro och ha en tro på sitt rättfärdigande. Och då menar jag inte alltid den synliga makten, utan den osynliga, riktiga makten.

Min berättelse då? Ja, den beskriver liknande händelser – från Irak till maktens korridorer – allt utifrån en liten människas perspektiv. I berättelsen möter de som letar efter en sanning en krigsveteran.

Läs gärna utdraget nertill som jag skrev för över ett år sedan:

– Jag har en kontakt, kan man säga, sade Brian Brick. Men sanningen om kriget är ingen vacker läsning. Det är en vardag som ingen vill befatta sig med. Vad hände med krigsveteranerna från Vietnam, från Dessertstorm? Egentligen vill ingen höra deras historier, speciellt politiker som tagit besluten. De vill ha hjältar att dekorera, hjältar som sitter på teve, hjältar som skriver böcker och berättar om bragder. De vill inte ha mord, oskyldiga civila, barn som bränns inne, gasas, DU-vapen som skapar cancer, oskyldiga som fängslas och hålls utan rättegång och blir illegala kombattanter. De vill inte visa upp en vardag där unga män och kvinnor skjuter först och frågar sedan och de vill inte ha svarta rubriker i tidningar. De vill inte visa upp sadistiska fångvaktare i Abu Greib eller på Guantanamo.

Och går du emot och säger att du inte håller med om den sockrade bilden om nödvändigheten av ett krig mot terrorism och Usama, är du inte patriot. Är du inte patriot, då är du emot. Fråga George Bush, fråga Rumsfeld, fråga alla dessa tankesmedjor som stöttar och som ser det här som den enda sanna vägen. Ibland kan jag undra vem som är fundamentalist och inte.

Det var som orden rasade ur munnen på Brian Brick. Agnes von Dinkel tittade på den härjade mannen med det stora skägget och det fanns plötsligt ett sympatiskt, tragiskt drag över honom. Någonstans på vägen hade han förvandlats till ett monster han inte vill vara i förhållande till sin fru, till sina barn. Han var en dröm som blivit en mardröm för sina föräldrar och han var någon som till slut stod utanför samhället.

Han var någon inte togs på allvar och som dragit sig undan långt in i vildmarken.

Och han ville på något vis ställa någon till svars.

Hon bläddrade i mappen med filer. Det var oöverskådligt. Hon läste en rapport om barn som dödats i en attack i Mosul, Irak. Hon visste att Mosul var en stad, inte riktigt var i Irak. Hon mindes namnet från rapporteringen när invasionen skedde. Två pojkar som lekt bakom ett staket, sprungit ikapp med pansarbilen som svängt in på vägen och där soldater från ett privat säkerhetsföretag uppfattat det som ett hot. De hade skjutit och pojkarna dött. Bilderna visade hur de genomborrats av kulor. Ingen av dem hade haft vapen.

Rapporten var hemligstämplad och de privata soldaterna gick fria.

Det fanns liknande beskrivningar, papper efter papper. Det fanns underrättelserapporter om väpnat motstånd, om terrorceller och som sedan visat sig vara falskt.

Ett angiverisystem hittade alltid skyldiga, tänkte hon. Allt beror på priset.

Brian Brick tog fram en rapport om DU-vapen. Den visade att det inte fanns bevis som kunde bevisa motsatsen, att DU-vapen inte orsakade cancer.

Provtagningar hade visat att viss ökad radioaktivitet hade kunnat spårats i bakgrundsstrålningen på platser där DU-vapen använts och att flera barn som fötts hade missbildningar eller att missfallen ökat.

Det fanns papper på att flera oberoende forskare nekats möjlighet att göra undersökningar om DU-vapnens verkningar men att forskare med kopplingar till militären i sitt material visade att det inte säkert kunde sägas att DU-vapen och radioaktiviteten runt dessa var ofarliga.

– Varför visar du oss det här? frågade Agnes von Dinkel. Tänk om vi inte är de vi säger?

Brian Brick lutade sig tillbaka.

– Jag är inte den ende som har kopior numer, sade han.

Om ni skulle vara från regeringen eller någon annan, då vet ni att jag har information som skulle kunna vara komprometterande, rent av farlig för verksamheten och då kommer det bli en helvetes aktivitet att spåra dokumenten. Bara där har jag gjort en vinst. För ni kan inte tysta det

länge till.

Och när ni inte får tag i alla filer, inser ni att det är en tidsfråga innan bomben briserar.

Men jag har inte lång tid kvar att leva och vem skulle tro bara mig? Jag vet att de vet att jag har  viss information, de har övervakat mig länge men samtidigt ser dem mig som en idiot.

De vet att jag kontaktat media men inget mediabolag vågar ta i det här med tång. Kanske tycker de att det är överdrifter.

Det är samtidigt självmord för vissa medier att inte vara patriotiska.

Det är antagligen därför jag lever. Jag är en idiot som ingen tar på allvar och som bor i ingenstans.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: