Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

…skriva på en skrivmaskin och se svartvit teve

Är kön, person eller kunskap det viktigaste?

Jag funderar runt valet av ny ledare för socialdemokraterna.

http://www.dn.se/nyheter/politik/krav-pa-feministisk-partiledare-1.1212470

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8155229.ab

http://www.expressen.se/nyheter/1.2220751/nalin-pekgul-vi-vill-i-forsta-hand-se-en-kvinna

Att säga att någon t.ex. måste vara man eller kvinna och sedan strunta i var det bästa ledarskapet sitter, är för mig obegripligt. Men det är samtidigt en del av den debatt som ibland kan tendera att slå fel – där kön går före kunskap och kompetens. Vi har sett den några gånger och jag blir lite förvånad varje gång.
Missförstå mig inte heller, jag är väl medveten om den snedvridning vi har i t.ex. lönesättning på arbetsmarknaden eller att män många gånger får fler förmåner än kvinnor. Det är förbannat fel. Och jag har två döttrar jag försöker peppa och tala om för, att de ALDRIG ska acceptera att kön ger mig i lön – det är duglighet, innovation, arbete och kunskap som motiverar lön.
Men det skickar helt fel signaler, om man tycker att ledarskapet ska vara av ett visst kön och ser förbi duglighet – och i det här fallet, förmågan till kommunikation.

Istället borde socialdemokraterna fundera på vem eller vilka som kan renovera ett föråldrat partis innehåll – att faktiskt möta det som är dagens verklighet och inte gårdagens. Att lyssna till den retoriska trötthet som finns, de argument som jag själv växte upp med på sjuttiotalet – är som om jag själv fortfarande skulle skriva på en skrivmaskin och se på svartvit teve.

Så känns dagens socialdemokrater. Jag har hört uttryck som solidaritet, klassamhälle i den gamla definitionen och andra uttryck, och funderat var den verkligheten finns. Ja, det finns ett klassamhälle i den mening att vi idag har en stor grupp människor som inte kommer in i samhället – de som kommer från andra delar av världen – och där systemet inte fungerar som det ska. Vi lever i egoismens samhälle, där självförverkligande är den största orsaken – och det är en del av det nyliberala ansiktets vilja.

Men de måste inse att det klassamhälle som Branting slogs emot inte finns, de måste inse att den värld som började förändras under Erlanders tid och som nästan försvann under Palmes, är som att vara Don Quitjote på ett hopplöst uppdrag.

Nej, strunta i kön, om ni verkligen vill förändra och ge M en kamp. Annars blir ni ett dussinparti, rent av ett russinparti eftersom de som kommer rösta är de som passerat sextio plus, och till slut finns inte politiken kvar. Och ta upp kampen mot egoismens samhälle – för det är den verkliga kampen idag – oavsett vilket parti eller kön vi tillhör.

Det är en mänsklig kamp, mot ett mer humant samhälle.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: