Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Frihet till – en väg till ro

Strävar människan alltid till frihet?

Och i så fall, vilken frihet?

Läste någonstans att vi kan söka frihet till och frihet från. Det beror självklart i vilket sammanhang och tidsperiod vi lever i. Frihet till är för mig en individualiserad frihet, där jag försöker hitta en frihet till någonting i förhållande till ett inre jag.

Det är en frihet som du kan hitta om du kommit ur frihet från någonting och lever i ett samhälle som har någon typ av demokratisk, human form.

Frihet från är nämligen, för mig, en frihet som kommer av förtryck, oftast ( men inte alltid ) av yttre makt. Det kan också vara frihet från min närmaste tyrann – min man, mina föräldrar, syskon, klasskamrater.

Jag håller mig till frihet till, den individuella jakten på en frihet som blivit en del av det egocentriska samhälle vi lever idag – men som inte heller behöver vara helt negativ.

När du och jag söker frihet till är det en önskan vi har. Det är kopplat till våra drömmar, dagdrömmar. Utan drömmar, fantasier, vore vi inte människor. Det är den stora skillnaden mot andra djur – hur vi kan uttrycka våra fantasier och göra dessa till målbilder. Vi kan lära oss av våra fantasier.

Fantasier som blir till målbilder, eller hur – och till frihet.

Frihet till kan bli ett väldigt individuellt val, och då egoistiskt.

Men behöver det vara det?

Egentligen inte. I alla fall om man är medveten om det.

För att kunna komma till frihet, måste du faktiskt ge till dig själv först. Och där är att ge till sig själv en frihet att vara sig själv. Du måste växa som människa och det kan du bara göra om du ger frihet till dig själv.

När jag var sjutton tågluffade jag första gången, då tillsammans med två andra.

Något år senare var jag ute själv. Idag kan jag förstå att jag var tvungen att ge någonting till mig själv, för att växa som människa. Därför var jag tvungen att ge mig ut själv. Jag vet att det var många frågetecken och oro men någonting drev mig.

Jag sökte mig till frihet, inte från någonting.

Den resa som gav mig mest var två månader själv i Europa. Idag kan jag förstå den nyckel det var för att inse vem jag själv var – även om det tog många år att länka samman alla länkar.

Och det var en frihet till. En enorm frihet.

Så, ja jag tror människan alltid strävar TILL FRIHET, när förutsättningarna är rätt. När du lever i ett samhälle som har sökt frihet från någonting som förtryckt och kuvat den fria viljan och kommit vidare, då kan människan äntligen söka frihet till.

Och jag tror att det är någonting som är en del av vårt medvetande. Vårt outvecklade medvetande, som fortfarande är primitivt och konfliktfyllt.

När människans medvetande utvecklats tillräckligt kommer vi alltid söka frihet till. För den individuella friheten blir till en slags ro för mig själv och då även för min omgivning – om jag funnit en frihet till bl.a. mig själv, kan jag finna en frihet till det mesta runtikring mig.

Jag känner inte att jag måste ha kontroll, känna ägande, vrede eller begär – för friheten blir till ett enkelt sätt att förhålla mig till min omvärld.

Men vi har också en lång, lång bit att vandra.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: