Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

När du tittar ner i smeten kan du inte skilja färgerna åt

I en artikel i DN försöker man hitta förklaringen till valresultatet och hur människor tänker och känner inför politik och partier; och instrumentet opinionsundersökningar.

http://www.dn.se/debatt/etablerade-sanningar-i-politiken-galler-inte-langre-1.1190176

Det intressanta för mig är hur den ideologiska identiteten faktiskt är död och har varit det under ett antal år. Den stora polarisering som fanns t.ex. under åttiotalets början där vi hade enormt starka personangrepp på Palme och Bohman, finns inte på samma vis.

Och mycket av det handlar om att vi har fått ett samhälle, där medelklassen är så mycket bredare idag.

När jag växte upp fanns arbetare och tjänstemän, yttryck som kom tillbaka om och om igen.  Vi såg en LO-skylt i varje nyhetssändning och man pratade om arbetsmarknadsåtgärder.

För att ta några ex. Det finns fler.

Men det jag menar är att de ideologiska skillnader som fanns då, finns inte idag – åtminstone inte på samma vis. Nästan samtliga partier söker sig in mot mitten och skapar en blå-grön-röd röra. För det är en smet, och tittar du ner i smeten kan du inte skilja färgerna åt.

Det är också en av orsakerna till SD och deras frammarsch.

De etablerade partierna inser att klasskampen finns inte i Sverige idag – även om Mona Sahlin ibland patetiskt försöker ta till begrepp som har sitt ursprung i den klassiska arbetarrörelsen – och därför handlar det mer om image, än innehåll.

Ja, de är lite som rockstjärnor våra kära politiker. Det gäller att klä sig rätt, att få uppmärksamhet för annat än politik ibland, att visa sig som en vanlig människa men samtidigt har någonting speciellt.

Där har Fredrik Reinfeldt lyckats och Mona Sahlin misslyckats. Hade Mona lyckats behålla sin mer ordinära framtoning, hade hon nog haft större framgångar men hennes styling känns ibland inte som henne.

För innehållet i politiken är så lika, att du måste ha andra sätt att sticka ut.

Vi blir på så vis allt mer amerikaniserade. Tyvärr. Skillnader mellan demokrater och republikaner är som att försöka välja olika märken av Ketchup, och snart känns det även så i svensk politik. Två block, ingen som vågar sticka ut, allt ska vara planerat, stylade partiledare. Det blir så utslätat. Till och med Jimmy Åkesson har ju förstått det här – slips och kavaj istället för bombajacka och kängor. Image kan dölja mycket.

Nej, jag önskar att vi kan få en mer nyanserad, idérik politik och politiker, som faktiskt vågar sticka ut hakan. Var inte så jävla strategiska, i längden kommer den som vågar vinna mer än de andra. Om det sedan förändrar en död ideologisk identitet, återstår att se.

 

Annonser

3 comments on “När du tittar ner i smeten kan du inte skilja färgerna åt

  1. Magnus
    oktober 17, 2010

    Jovisst, medelklassen är tungt dominerande för den politiska agendan idag. Och den är inte intresserad av politik med litet mer visionär prägel, allt kokas ner till plänboksfrågor och livspusslande. Vi har fått en fixarpolitik (eller konsultpolitik); det viktiga är *vad* någon kan göra – på kort sikt – inte varför det görs eller om det sker på ett snyggt eller ens lagligt sätt.

    När Berlinmuren föll rök mycket av politikens ideologiska dimensioner. Inte därför att vönstern skulle ha varit dödspolare med DDR och Kreml utan därför att den nyliberala ordningens hegemoni kom att framstå som helt oangriplig. Det lät så himla mycket bättre att tala som Johan Stael von Holstein än som Bengt Göransson, Willy Brandt eller Noam Chomsky. Den ekonomiska krisen och utslagningen i arbetslivet bidrog också: folk hade inte längre tid för någon diskuterande eller tesdriven politik. och där sitter vi än.

    (jag tror dock att Demoskop överdriver litet, opinionsundersökmningar idag örs ofta enbart via webben eller väljer bort de nbamn som visar sig svåra att nå, till skilland från SCB som sätter upp en slumpvald lista viktad utifrån vissa kriterier och sedan ger sig sjutton på att verkligen nå varenda namn på den listan. Demoskop m fl premierar de lått kontaktbara, dvs de får främst tag i medelklassen och de litet yngre).

    • tioockendroppe
      oktober 17, 2010

      Konsultpolitik lät riktigt bra måste jag säga. Vi har en massa entrepenörskap idag och jag är generellt inte emot det men när det går in på de riktigt svåra frågorna som vård och krigföring, blir jag lite förbannad. För det sätter igång andra mekanismer och då blir människan inte mer än en peng och vi glömmer otroligt lätt etiken.
      Och vi hamnar lätt i den värld som Hobbes beskriver med egennyttan. Om inte den kontrolleras får vi en värld där egoismen styr, tyvärr.

  2. Magnus
    oktober 17, 2010

    Ja, problemet med att se politik som entreprenörskap och personligt varumärkesbygge/karriärklättrande är ju att all slags kritisk diskussion och allt ansvarsutkrävande i sista hand hänger i luften, de blir avhängiga ifall man *får* kritisera den eller den personen på ett stringent sätt. Eller huruvida det lönar sig att göra det. Politiken som gemensamt ansvar försvinner, kör ner i ett träsk av dolda lojaliteter och av krav på persoinlig utdelning till både politiker, journalister och väljare. Jag påstår inte att politiken förr alltid var altruistisk, men det var klart svårare att bara vifta undan krav på konsekvens, på att inte mäta med dubbla måttstockar och inte favorisera somliga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on oktober 17, 2010 by in Funderingar and tagged , , , , , , , , , , , , , .
%d bloggare gillar detta: