Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

…ingen annan duger som sällskap till mig mig själv, mer än mig själv.

Traditioner, hur viktigt är inte det?

http://www.dn.se/livsstil/inget-svenskt-utan-invandring-1.1177770

På bokmässan lyssnade jag på ett föredrag om hur vi använder sånger, symboler och traditioner – och att det visar en slags nationalism. Ja, en rätt korkad nationalism kan man väl säga. Och det var nog det den som höll föredraget ville säga.

Och hon ville visa hur vi kan ducka eller delta i en debatt som dyker upp;

” Nej, alltså, jag bryr mig inte så mycket, det spelar egentligen ingen roll, alltså. ”

” Alla får ha sina tradtioner, det är ju självklart men jag tycker det är viktigt att vi bevarar våra svenska. ”

” Det fattar man väl att deras traditioner är lite korkade, jag förstår egentligen inte vad det är, det där. ”

Jag personligen?

Om jag skulle säga någonting skulle jag nog påstå att jag inte är tradtionsbunden… men det är nog inte sant. För visst vill jag ha den där midsommaren, julen och lite mer. Men att påstå att det gör mig mer svensk att dansa små grodorna och dricka snaps, nja, det är nog tveksamt. Det sitter inte i traditionen, om jag ens har ett behov att känna mig svensk.

För jag är ju lika mycket svensk om man tittar på arv som många andra invandrare – finlandsvensk pappa som kom under kriget och på mammas sida lite tyskt påbrå. Kanske borde jag då tycka om lite bratwurst och ännu mer öl, knätofsar a la Bayern och ha den speciellt finlandssvenska granen i fönstret med alla lampor med olika färger och prata som mumin.

Nej, inte det heller.

För jag tror inte att rama in människor på det viset, med hjälp av traditioner, symboler, maträtter eller musik. Det är en del av en kultur som uppstått under många år och som också förändras.

Det finns en väldigt bra monolog ( jag glömmer alltid av vem ) som berättar att vi borde vara vänner i hela världen. Det finns så gott om plats. Sedan minskar han ner, från världen till Europa, till Sverige, Stockholm och den egna gatan till slut. Men den slutar inte där, för till slut återstår enbart en person som är tillräckligt bra – jag själv.

Tänk att prata med sig själv, äta middag med dig själv, promenera själv – att göra allt själv, varje dag och varje minut. För det finns ingen annan som duger som sällskap till mig mig själv, mer än mig själv.

Så är det med traditioner, mat, musik, konst – ensamheten skapar enahanda och till slut dör själen, språket och du själv. Är det just det du vill? Inte jag i alla fall.

Annonser

2 comments on “…ingen annan duger som sällskap till mig mig själv, mer än mig själv.

  1. Pelle
    september 27, 2010

    Själv behöver jag inte dansa små grodorna och dricka snaps. Jag är nöjd om projektet att förvandla Sverige till ett u-land med sharia avbryts.

    Att på något vis vara selektiv i sitt umgänge är inte samma sak som att vara ensam.

    Sverige är ett europeiskt land och därför är det naturligt att större delen av invandringen är europeisk. Sverige är ett västland och därför är det naturligt att större delen av den utomeuropeiska invandringen är västerländsk.

    Hur isolerade blir vi om den övriga invandringen begränsas till högutbildade specialister och experter?

    • tioockendroppe
      september 28, 2010

      Det var självklart en ironi i tanken att enbart jag själv duger till mig själv. Och det är ett sätt att komma åt överdrifter om hur Sveriges grundlag inte är tillräcklig, om hur ett land som Sverige är på väg att bli ett land som i det yttersta inte skulle ha råd med humanism.
      Det är lätt att vi använder just symboler, musik, bilder till att förklara någonting svenskt, när vi i själva verket genom långa tider varit påverkade av andra länder och kulturer och religioner.
      Det du beskriver som specialister och experter är ganska intressant, för vi kommer under de första trettio åren på 2000-talet utbilda lika många akademiker i världen som vi tidigare gjort under hela människans livslängd. Det innebär att kunskapsnivån kommer att höjas rent akademiskt över hela världen och det är ett sätt att ta bort den okunskap som finns i mötet mellan människor – och det innebär att kunskapen inte enbart kommer att tillhöra en liten del av västvärlden. Redan idag ser vi att Sverige är ett alldeles för litet land att klara det här självt, om vi vill vara ledande – och det innebär att vi dels själva måste höja nivån på vår utbildning men att vi faktiskt måste välkomna människor från hela världen för att klara av att behålla den välfärd vi har idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: