Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Nyansernas val

Valrörelsen är som ett lokomotiv som tuffar just nu.

Det går inte en dag utan s.k. utspel. Det finns ett uttryck, att alla kan köpas för pengar. Lite känns det så just nu – partier vill köpa väljargrupper med plånboken.

http://www.expressen.se/nyheter/val2010/1.2116894/reinfeldt-holl-tal-vid-expressens-valstuga

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/rodgrona-vill-sanka-maxtaxan-1.1162460

Och det blir nog så, nu när det känns som ideologierna ligger i knät på varandra och skillnaderna är hårfina. För egentligen är det ju så att efter de senaste tjugo trettio åren, där arbetarklassen idag är medelklassen och klyftorna inte är lika stora – vad ska man då locka med?

http://www.svd.se/nyheter/politik/valet2010/hoginkomsttagare-far-betala-mer_5227107.svd

Lite är det så att de även utnyttjar det som Thomas Hobbes skrev för hundratalet år sedan – att människan drivs av egennytta.

http://www.expressen.se/nyheter/val2010/1.2116781/mona-sahlin-om-kritiken-mot-det-rodgrona-samarbetet

Det klart det finns grupper som har det sämre och det finns de som har det sämre.

Men den stora massan är en klump av människor som befinner sig i en mittfåra och det är där väljarslaget står. Och därför blir nog plånboken viktigare än just kampen för rättvisa, solidaritet och jämlikhet eller att visa ideologiska skillnader.

För dessa är så små idag, att det blir lika svårt att skilja ideologier som det är att skilja vågors storlek när det är bris.

Det jag ibland är lite rädd för att man underskattar väljaren.

För mig finns två lägen när jag ser många folkvalda.

Dels är det i debatt med varandra, där de är så pålästa och sedan glömmer publiken. Det rabblas siffror, paragrafer, citat och utredningar, så man kan undra om de egentligen är så pålästa som de vill ge sken av.

Och så har vi när de pratar till väljarna som om de vore barn.

Lite som att klappa på huvudet. Göran Persson var en mästare på det och Fredrik Reinfeldt kör samma taktik – att ibland se allvarlig ut ( eller lite som en ledsen hund ), och säga s.k sanningar. Där blir innehållet helt plötsligt inte lika viktigt som tonfall, klädstil och styling. Så vad är det vi väljer?

Jag hoppas det är mer än innehållet i plånboken.

Att det också är en idé om hur vi vill ha ett samhälle – att människor har frihet att göra egna val, att vi faktiskt har rätt till utbildning oavsett samhällsbakgrund, att vi har ett humant samhälle som inte cyniskt ställer människan på gatan, att barn och ungdomar ges möjligheter att utvecklas och får trygg uppväxt och en bra skola,  – det är saker som inte hamnar i min egen plånbok utan saker som påverkar det liv jag lever.

Och det är väl det som jag önskar politiker kunde diskutera på djupet istället för att skumma på ytan och ge enkla svar – svar som egentligen faller alla på läppen och inte skapar ideologiska skillnader.

Ibland känns det som om vi lever i nyansernas val och det blir ärligt lite tråkigt och förutsägbart.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: