Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Tio kronor

Egentligen är det inte så konstigt att folk är lite splittrade av alla dessa hjälporganisationer och deras insamlingar.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lagre-tilltro-till-hjalpinsamlingar_4857907.svd

För handen på hjärtat, hur många galor finns det inte på teve – barngalan, humorgalan, unicefgalan – och så alla andra stora events inom just media som ska samla in och vi ska för ett kort ögonblick känna oss som bättre människor.

Och så har vi Röda Korset och det som hänt där, som minskar förtroendet för människor som ska ha ett gott hjärta. För dessa organisationer blir som vinstdrivande företag och måste ha organisationer, där alla som arbetar kanske inte riktigt har samma ideal, som idealet står för.

Men jag tror att till slut infinner sig även en slags mättnadskänsla, oavsett hur gott hjärta man än har och att man vill skänka.

Jag känner det själv, när jag kan sitta och titta på en gala.

” Hur ska jag veta att det jag skickar kommer till rätt sak? ” var det en arbetskamrat som sade en gång.

Men du lämnar till en god sak, svarade jag. Kanske lite naivt. I de här stora organisationerna måste det självklart bli kostnader för administration och annat som vi inte funderar på.

Men samtidigt.

Vi lever i ett slags överflöd många gånger och det vi kan ge, kan många gånger ge mycket mer på ett annat ställe.

Jag har en arbetskamrat som var till en skola i Kenya. Hon beskrev och vi fick se bilder. En dag när hon var där såg hon en kö till rektorns kontor och frågade varför människorna köade.

” De har inte pengar till att betala skollunch för sina barn och måste lägga fram sin sak för rektorn. ”

” Hur mycket kostar det? ”
Kvinnan svarade och hon räknade i huvudet. Kostnaden för en skollunch för ett barn under ett helt år, var tio svenska kronor. Tio kronor för ett helt år.
Då kan vi göra skillnad med våra insamlingar, bara vi vet att pengarna kommer fram. Och vi kan på så sätt bidra till en bättre och mer human värld.

Annonser

One comment on “Tio kronor

  1. Osynlige Mannen
    juni 13, 2010

    ”Då kan vi göra skillnad med våra insamlingar, bara vi vet att pengarna kommer fram.” Ja, det är väl pudelns springande kärnpunkt. Hur många tior måste jag skänka för att känna mig någorlunda säker på att åtminstone en av dem kommer dit jag ville? Såvida jag inte önskar att pengarna skall medföra att kyparen på Café Opera hämtar in ännu ett helrör Dom Pérignon. Det räcker inte med att beskriva vad vi önskar kunde åstadkommas med småpengar. Småpengarna skall dessutom inte bli stulna på vägen. Och det här är tyvärr ett problem som inte är begränsat till Röda Korset, Rädda Barnen, WWF, etc. Om vi verkligen menar allvar med att hjälpa tredje världen, finns det en mycket enkel och snabb lösning: Inför frihandel! Det är fullständigt sinnessjukt att deras ekonomier förhindras utveckling genom att våra importtullar gör det omöjligt att sälja deras produkter till oss, samtidigt som vår skattesubventionerade överproduktion säljs till dem – till dumpade priser som ytterligare ödelägger deras ekonomi. Däri ligger det stora sveket. Faktum är att LiveAid på sin tid orsakade Etiopien betydligt mer skada än nytta. Det rådde nämligen ingen som helst brist på livsmedel i landet – svälten berodde på kriget. När det dumpades ”hjälpsändningar” brakade den lokala ekonomin ihop. Att vilja väl är inte det samma som att det blir ett gott resultat. Ofta blir det en björntjänst. Men det viktigaste är kanske att känna sig själv god?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: