Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

För Sverige i tiden

Vi närmar oss bröllop. Ja, inte mitt eget utan det STORA bröllopet – Victoria och Daniel. Och media försöker skapa en slags rojalistisk yra. Det är intervjuer, reportage, åsikter, historiska tillbakablickar, chokladaskar, debatter – och jag har hittills mest tittat på rubriker.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svd-intervju-med-kronprinsessan-victoria-och-daniel-westling_4752755.svd

http://www.dn.se/nyheter/sverige/praster-vadjar-om-svensk-brollopssed-1.1109068

De senaste två dagarna har jag börjat läsa lite och slås av – min likgiltighet. Vill hon att kungen ska föra henne till altaret, fine. Det är hennes bröllop och att helt plötsligt lägga in en massa värderingar som gränsar till feminism, är lite löjeväckande. Och lite likgiltigt.

http://www.aftonbladet.se/brollopet/article7168975.ab

Anledningen är tror jag, att de som ska gifta sig egentligen inte är särskilt intressanta. Inte för mig. Det är supertrevliga, sociala, mediatränade och säger de mest ointressanta saker som inte väcker uppmärksamhet.

Jag är faktiskt inte mot rojalism. Nej, jag tycker faktiskt att monarkin kan ha en plats i modernt samhälle, eftersom det faktiskt är ett jobb som kräver en hel del. Det glömmer man ibland när man läser allt det här. Det är ett jobb, som ju mer erfarenhet du har, har lättare att utföra.

Och det drar in pengar till staten och företagen. Det glömmer man lätt när man läst om kostnader, att kungahuset antagligen generar mångfalt mer än det kostar. Det är ett varumärke. Precis som Volvo ( var? ), Coca-Cola och andra stora märken.

Varumärket säljer in landet Sverige.

Och om monarkin anpassar sig, blir det en tillgång.

Det tror jag faktiskt både kungen och Victoria är medvetna om, och det tror jag politiker också blivit allt mer medvetna om och därför är debatten ganska tyst. Det är lite harikiri att ta upp det.

Jag menar, för Sverige i tiden, var det Kungen tog som ordspråk. På ett vis visar det ändå någon typ av framsynthet.

Det som jag också slås av i rapporteringen, är att det finns kungliga reportrar som ljuger ihop och citerar källor som inte finns, det tycker jag inte är journalistik utan mer sliskeri. Men jag tror att kungahuset vet var grodor och ormarna finns och att vissa gömmer sig bakom trycksvärta och etiska regler som tillämpas efter eget mått.


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on maj 22, 2010 by in Funderingar and tagged , , , , , , , , , , , .
%d bloggare gillar detta: