Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Vilka risker är vi beredda att ta?

Vad behöver vi energi till?

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/allt-storre-risker-vid-oljeutvinning_4642721.svd

Energi som i el och vilka risker är vi beredda att ta i framtiden?

http://www.dn.se/nyheter/varlden/oljan-nar-mississippideltat-1.1086022

Jag funderade runt det här och så kom en artikel i SVD, med anledning av oljeolyckan utanför USA:s kust. För en befolkningsökning i den takt vi har idag och en efterfrågan på energi, innebär samtidigt att vi måste ställa den frågan?

Vilka risker är vi beredda att ta i framtiden? Eller är stater och företag så drivna av vinst, att det faktiskt är svårt att stoppa riskhanteringen?

För det här är ett förödande ex. på just det. Vi måste hela tiden hitta källor som kan ge energi och i det här fallet ute till havs. Det är ju självklart att det finns en kalkylerad risk att det här sker, och man kan fundera runt vinst och förlust. Nu blir det en förlust för BP, både i pengar och prestige och miljön som tar stryk.

Men är det värt det, i förhållande till vinsten vi får ut av alla de andra källorna?

Det självklara svaret är nej; men; är det just det? Nu står vi med olyckan, vi ser konsekvenser men är vi beredda att offra bekvämlighet framför säkrare energi? Går det att vrida en utveckling bakåt – för att överdriva till vedeldning och fotogenlampa.

Ja, jag vet att jag tar i men själva tanken finns där, eftersom naturen, miljön och klimat är en av våra viktigaste frågor att diskutera. Är kärnkraft ett bättre alternativ eller fusionskraft, om det blir verklighet?

Vindkraft, solpaneler, vattenkraft?

Det finns ganska många frågor och det är frågor som är svåra att skjuta på.

För det handlar om vårt liv i det som kan ses i spåren av ett konsumtionssamhälle som kräver energi – ugn, mikro, fön, platttång, lampor, batteriladdare, tvättmaskin, högtryckstvätt, teve, dator – ja, listan kan bli lång. Vad kan vi avstå ifrån eller är det så att vi faktiskt inte ska avstå utan kalkylera med risker – oljeutsläpp, kärnkraftsolyckor, förstörd havsbotten vid vindkraftverk osv – för att ha en viss standard? För det handlar också om hur hårt kan vi gå fram i en miljö som faktiskt tar skada och vi vet inte konsekvenser längre än vad vi kan överblicka eller förstå. Jag brukar säga tre generationer, om ens så långt.

Det blir både en etisk fråga, och existentiell.

Om jag har ett svar?

Den enkla är att jag avstår för att ha en bra miljö; den obekväma är att jag faktiskt vant mig vid en viss standard och vill behålla det jag har.  Var finns balansen i det jag tänker? Jag vet inte och jag har inget bra svar. Men det är en fråga som vi borde diskutera, för vår egen skull.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: