Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Klubb för inbördes beundran

Hur stor vikt ska vi lägga på sociala medier och att nå ut?

Det har under senaste halvåret varit en debatt om sociala mediet. Hörde om en skola där Facebook inte får användas som kommunikationsmedel – det är farligt. Och så är det väl med allt som är nytt, det är farligt.

Elvis, teven, videon – allt som är nytt är farligt.

Och så är det väl lite med sociala medier – farligt eller en slags övertro på dess helande.

http://www.svd.se/nyheter/politik/sd-dominerar-sociala-medier_4616377.svd

Jag är för sociala medier, det är en bra kommunikationskanal – därför att många använder det. Facebook, sms, mejl – och där du kan läsa åsikter som bloggar och twitter.

Sociala medier har slagit igenom.

Du får din egen röst och till och med någon som läser eller lyssnar.

Men det kan också bli en slags övertro.

Som när man läser om SD och sociala medier. Det kan slå tillbaka om det inte sköts rätt, om kommentarer blir överdrivna, påhopp som är onyanserade och man utser sig själv till offer. Då tror jag att detta medium är en större fara än en hjälp. SD och mindre partier, det här är deras möjlighet att nå ut med sina budskap – oavsett vad vi tycker om dessa.

Jag skrev tidigare idag om skvallerpress och dess koppling till bloggar. Och jag tror att många människor är kloka nog att nyansera och välja – men vi har även dessa som ser världen som svart eller vit. Och det är dessa som kan falla för det mindre källkritiska på nätet.

Jag tycker sociala medier just nu är ett intressant fenomen.

Det är till viss del som ljuset i tunneln för vissa. För andra är det djävulens redskap. Och för större flertalet tror jag det är ett jaha. De är användare, ser det som en förlängning av det vanliga telefonsamtalet i form av meddelanden.

Ingenting mer eller mindre.

Och jag tror inte dessa är de aktiva läsare som söker upp sajter för att få info på dessa sajter som SD, piratpartiet och andra har. Det är ändå en slags klubb för inbördes beundran.

Det är precis som förr, de är de progressiva som vill skapa opinion som ser det som en möjlighet. Istället för att stå i kungsträdgården och ropa slagord om almarna, istället för att protestera med skyltar och gå fackeltåg, istället för att kasta tegelstenar – istället försöker dessa  använda sociala medier.

Men, de når aldrig Blondinbella, Kenza och allt vad de heter – för de tänder andra och viktigare drömmar – självuppfyllandet. Istället för engagemang för hemlösa, invandrare och barn i jordbävningens spår – finns ett annat behov – det som ligger närmast oss själva. Vår egen självbild och tron på någonting bättre för mig själv.

So sorry, de sociala medierna, när det gäller politik, är och kommer att vara en klubb för inbördes käbbel, beundran, frustration och irritation – för några procent. Dock om Fredrik eller Mona börjar lägga ut om dagens outfit, dagens lunch eller fotograferar garderoben – då har vi en hit.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: