Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Ekonomisk jämlikt = lycka?

Leder ett ekonomiskt jämlikt samhälle till lycka?

Jag har funderat en stund.

http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article6495857.ab

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/jamlikhet-ar-rakaste-vagen-till-halsa-for-alla_4600247.svd

Enligt boken Jämlikhetsanden finns det samband mellan inkomstskillnader och ohälsa. De vill påvisa någonting de iakttagit i femtio år, och som direkt för tankarna tillbaka till socialismens ideal.

Och jag tror faktiskt att de kan ha rätt i sina iakttagelser men det finns också en del att fundera över i deras slutsatser.

För mig är den största orsaken till att jag skriver på den här bloggen, att motarbeta Egoismens ideologi – den ideologi som anser att klasskillnader är av godo och att människor hamnar i katastrofer är en viktig del av samhällsutveckling. I förlängningen anser dessa att det enda demokratiska samhället kommer ur egoism.

Det ställs helt klart mot jämlikhetsanden och det den konstaterar.

Problemet för mig är att jag ser socialismen som någonting lika illa. Socialism och även socialdemokrati leder till en uttalad maktelit som anser sig äga rätten att vara språkrör för många. Dessa betvivlar till slut inte en sekund sin egen odödlighet. Se t.ex. på kommunalråd i Malmö som i maktfullkomlighet hetsar.

Alltså, dessa två system ställs lite mot varandra och är för mig självförverkligande system för ett fåtal ( även om socialism i en slags falsk anda pratar om proletariatet men om du motsätter dig eliten är din stund på jorden över eller om du vill vara politiker, din karriär ). Men hur kommer man då till en värld där egoism och skillnader minskar – eftersom det uppenbart enligt den här boken leder till lyckligare människor.

För mig handlar det om att just nu vara en motreaktion mot Egoismens ideologi, med hjärnor som Ayn Rand och Milton Friedman. Det finns idag i maktposition många som sympatiserar med dessa tankar – även om det i Sverige är fult att fullt ut stå för dessa. Men det tycker jag är bra, det finns en sans i bemötandet av extrema idéer.

Egoismens ideologi är ju en motkraft mot socialismen och bägge är lika extrema.

De ser inte människan som individ utan som en flock som ska ledas rätt.

Make no mistake.

För mig handlar det om se en slags gyllene medelväg mellan extremer. För på ett vis tror jag att människan inom överskådlig tid kommer att stå mellan dessa system. Men om vi faktiskt kan hitta den där vägen när individens rätt, och samtidigt statens balans hittar ett gungbrädeläge och inte nuddar marken, då kan vi känna oss som om vi flyger.

En stund, innan balansen ändras, igen och vi behöver balansera rätt, igen….

Annonser

11 comments on “Ekonomisk jämlikt = lycka?

  1. Frej
    april 22, 2010

    Är du säker på att du inte missuppfattat socialismen, för jag kan inte se något extremt med det. Alltså ett gemensamt ägt och gemensamt kontrollerat, demokratiskt samhälle, som utgår från människors vardagliga arbete och konsumtion. För mig är det bara det som kan förverkliga sann jämlikhet och frihet.

    Socialism som är baserat på staten som folkets representant förtjänar inte namnet, makten måste utgå från folket självt. Det finns fler alternativ än att antingen staten eller företagsägare ska ha makten över våra liv.

    • tioockendroppe
      april 22, 2010

      Som utopi är socialism någonting som en slags dröm för vissa – men om vi ser till historien har ledare i socialismens namn skapat fruktansvärda diktaturer. Proletatariatets diktatur skulle vara en kort övergångsperiod t.ex. i Sovjetunionens historia men blev annat än kort. Det är för mig extremt när ledarskap – oavsett om det handlar om socialism eller kapitalism – använder våld, hemlig polis, angiveri och utrensningar av oliktänkande eller vill ideologisera religioner.
      Men det här gäller även Egoismens ideologi som är en motreaktion och som även den inte tar hänsyn till vars och ens rätt utan att staten ( och företagen som köper in sig i staten ) kommer i första hand – för att säkra makten för makten och de som är runt makten – det är lika illa.
      Och därför tror jag på en slags medelväg, som visserligen måste återerövras om och om igen, medveten om att det Thomas Hobbes säger – att människan drivs av egennytta – och då motverka det genom ett system som hittar en slags medelväg gentemot ytterligheter. Hur vet jag inte. Men tanken finns där.

      • Frej
        april 23, 2010

        Fast det fanns inget ”proletariatets diktatur” i sovjet, det fanns kommunistpartiets diktatur. Det fanns en begynnelse till en verklig proletariatets diktatur under ryska revolutionen, som var ett nätverk av demokratiska organ kontrollerade av arbetare och bönder. Bolsjevikerna stal revolutionen. Jag ser inte att folkets historiska misslyckande att etablera verklig demokrati som ett bevis på att det aldrig skulle kunna gå någonsin.

      • tioockendroppe
        april 23, 2010

        Jag tycker det är bra att du tror på ett jämlikt samhälle, det är fantastiskt. Dock tror jag oavsett att vi först måste komma förbi egennyttan hos människan och det svaret är inte enkelt.
        För oavsett ideologi finns det hos många en drivkraft som drar oss mot egennyttan.

      • Martin
        april 23, 2010

        Håller inte med om att kapitalism skulle vara en ”egoismens ideologi”, i grunden handlar det om en frihetstanke. Att ge människor rätten att själva njuta frukterna av sitt arbete utan att få det godtyckligt tvångskonfiskerat av ideologiskt styrda byråkrater.

        För mig väger rätten att inte bara jag själv utan också alla andra ska få själva bestämma över sina liv, sina åsikter, sina livsverk betydligt tyngre än eventuella stressrelaterade sjukdomar som må vara konsekvensen av att man måste ta hand om sig själv. Fråga Stalins koncentrationslägerfångar hur lyckliga eller friska de var för övrigt.

        Sen har ju kapitalism och idealism i sin extremaste form (libertoanarkismen till vilken varken Thatcher eller Bush bekände sig) den svagheten att den leder till det den vill förhindra. Skulle vi avskaffa alla stater och all beskattning, skulle snart någon med tillgång till mycket vapen utropa sig till diktator (eller skulle vi få inbördeskrig).

        Friheten måste därför regleras via konkurenslagstiftning, anti korruptionslagstiftning och lagstiftning som förhindrar för grova kränkningar av andras rättigheter för att kunna bibehållas (då kan t ex företag inte köpa in sig i staten som du skriver). Där har du den sanna balansgången:

        reglera friheten för att göra den så stor som möjligt

      • tioockendroppe
        april 23, 2010

        I sig är det inte kapitalismen jag vänder mig mot – den har alltid funnits, kanske på olika vis och genom tider. Nej, det är det medvetna utnyttjandet av katastrofer, och skapandet av dessa, där människors lidande spelar mindre roll än vinsten som staten eller företaget gör. Det är det jag kallar egoismens ideologi, och för mig finns en cynism när tex en man ur en tankesmedja säger att Orkanen Katrina egentligen förde någonting bra med sig – och det dagen efter, när förödelsen är som värst. Det är ett medvetet utnyttjande av människors utsatthet, en tro på att egoism är en väg mot sann demokrati ( läs Ayn Rand ) och det är det det jag vänder mig mot.

      • Frej
        april 24, 2010

        Martin: Den friheten du pratar om innebär ju bara frihet för de som äger inom ekonomin, och framför allt de stora ägarna, de som vi inom vänstern kallar kapitalisterna. Småföretagare och småbönder får slita som fan i konkurrensen av de stora och får inte mycket för det. Lönearbetarna, majoriteten av världsbefolkningen, blir berövade all makt och frihet i sitt arbete. Det enda sättet att få sin rätt igenom är ju att organisera sig i fackföreningar.

        Makten (och därmed ägandet) måste alltså demokratiseras och tillhöra folket i sin helhet, istället för som nu fåtalet företagssägare och toppolitiker.

        Eftersom du verkar tokliberal är det nog ganska omöjligt att diskutera med dig, det kommer nog inte leda någon vart.

    • Martin
      april 23, 2010

      Snälla frej, det var några fina floskler du kom med. Hur hade du i praktiken tänkt dig att det gemensamt ägda skulle administreras i praktiken om inte via någon statsmakt?
      Ska vi ha styre alá antikens Athen där alla 10 miljoner (istället för några tusen athenska män) svenskar får gapa i mun på varandra och ingen riktigt vet vad dagordningen ska vara?
      I ett socialistiskt samhälle ska alla leverera efter förmåga och få efter behov. Men då måste vi först ha någon institution som bestämmer vad som ska anses vara vars och ens förmåga och behov. Sedan måste vi tvinga människor att leverera det vi bestämt är deras förmåga för att sedan ta ifrån dem resultatet och ge till de som vi bestämt har större behov.
      För allt detta behövs en statsmakt som måste kunna vara ganska auktoritär och sträng vid behov. För historiska referenser på var man hamnar när man går denna väg kan du slå på Sovjetunionen, Kina under Maos tid eller Röda Khmererna mm. Det var inte dit du ville komma? Nähä men jag är rädd att det är dit socialismen leder oavsett vackra föresatser.

      • Frej
        april 23, 2010

        Det må vara floskler, men att socialism enbart skulle innebära statsstyre är ju lögn, och det är ju värre.

        Statsmakt är ju ett skitkorkat sätt att administrera ekonomin. Jag tror att de arbetande kan administrera sin arbetsprocess själva. Som ett demokratiskt kooperativ dvs. Fungerar inte kooperativet?

        För att komma fram till vad som ska produceras och hur behövs det nya organ som fångar upp dessa behov. De flesta människor är redan nu engagerade i vad som bör produceras i samhället, men det finns ingen institution som kan omvandla detta till verklig konsumentmakt. Jag tror du tänker helt fel när du tänker att alla Sveriges invånare skulle behöva rösta i alla frågor, när det mesta berör ett fåtal människor, typ det lokala dagiset, skolan, affären osv.

    • Frej
      april 23, 2010

      Nej det är inte enkelt, självklart. Men samhällsstrukturerna skapar människan (och tvärtom såklart), och vi lever i en samhällsstruktur som gynnar egoism och omöjliggör det broderliga delandet. Det räcker inte att bara förändra oss själva individuellt, vi måste samtidigt förändra samhällsstrukturen.

  2. Martin
    april 24, 2010

    Om det här med ägande av produktionsmedel:

    Det finns två typer av produktionsmedel, vad du har i händerna och vad du har i huvudet. Allt annat (dvs kapital) är akumulerat resultat av att man använder dessa produktionsmedel (+ råvarur)till att skapa något.

    Marx hävdade att allt som krävde mer än en persons arbete (anställda exempelvis)) är ”kommunalt” arbete och den som använde sig av detta var en utsugare. Under den tidiga stenåldern kanske folk själva tillverkade alla verktyg som de sedan jagade, odlade och byggde hyddor med etc. Men i dagens moderna samhälle bygger allt vi gör på någon form av utbyte med varandra (annars skulle du få gräva fram din egen järnmalm ur din egen lilla gruva som du sedan själv bearbetade till stål, smidde till dina egna verktyg som du odlade din egen mat med, byggde din TV och bil med etc…
    Ett anställningskontrakt är en frivillig uppgörelse där den ena parten går med på att hyra ut sitt arbete i utbyte mot lön. Det kan sägas upp av båda parter och ingen är tvingad att ingå det. Därmed är det en rättvis byteshandel.

    Vad jag menar med frihet är inte att man kan slippa och jobba och ändå bli försörjd. I Startrek har de en manick som omvandlar energi (som finns i närmast oändliga mängder) till materia och strukturera denna matera till vad du vill, mat mm. Den manicken är dessvärre inte uppfunnen än, därför krävs det arbete för att framställa din brödföda, ditt hus mm.

    Enda alternativet till att du själv skapar ett motsvarande värde till vad du vill konsumera är att någon annan tvingas göra detta åt dig och om de inte vill lämna över det de producerat frivilligt får de det konfiskerat (dvs i praktiken göra slavarbete åt dig).

    Med frihet menas helt enkelt att du har rätt att välja att producera det du vill och i möjligaste mån inte få detta tvångskonfiskerat. Den friheten bör gälla för precis alla medborgare i samhället.

    Strukturer kan du leta efter i din naveludd om du vill men den mest grundläggande samhällsekonomiska strukturen är att det inte finns något sådant som en gratis lunch. Vill du upphäva den sanningen får du uppfinna den där Startrek manicken, då skulle du ställa alla andra ekonomiska lagar över ända också.

    Sen det här med proletariatets direkt demokratiska diktatur, kollektiv osv. Kollektiv kan fungera men oftast väldig ineffektivt. ”Ju fler kockar desto sämre soppa”, har du kanske hört och om det är väldigt många kockar…. dessutom finns det något som heter allmänningarnas tragedi som i korthet går ut på att om någon tillgång blir allmän brukar den överexploateras på ett kortsiktigt sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: