Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Här är det ingen som hatar

Att läsa reportaget om Haiti får en att rysa lite.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/taltlagren-pa-vag-bli-permanenta_4398151.svd

Det känns som en plats där det finns mycket värme – både mänsklig och temperaturmässigt – men samtidigt finns ett fruktlöst hopp.

Beskrivningen av ett land – ett område där det finns någon typ av organiserat kaos, där varje uns av medmänsklighet behövs, där behoven från regeringsnivå ner till flickan som inte kan prata är enorma.

Hur balansera en sådan situation?

Ibland pratar vi om utmaningar, att det är det som stärker oss och utvecklar. Haiti är inte en utmaning, det är mer än så.

Jag läser om ett förslag att staten ska använda arbetslösa till att bygga upp ett fungerande land. Ja, om dessa sedan slussas vidare in i ” vanlig ” arbetsmarknad så är det ett bra sätt. Att ge dem en utbildning samtidigt som de arbetar – annars blir det några år av uppbyggnad och sedan står dessa män och kvinnor utan arbete igen.

Det måste skapas en efterfrågan på varor och tjänster, i ett land som först måste se till det basala – det som är det primära. Men det är bra att man börjat tänka.
Sedan är det precis som texten säger – gamarna har också samlats. Dessa företag som lever i skuggan av chockdoktrinen och som inte har ett humanistiskt tänk – utan bara ser till profit.

Om företag ska in utifrån, ska det finnas särskilda förhållningsregler – inte avreglering. För att bara låta dessa företag ta över är lika illa som att skapa arbete under tre eller fyra år inom statlig tjänst och sedan finns inte behovet.

Men mest ser jag till lidandet.

Bilder kan ibland säga mer än tusen ord.

Men samtidigt behövs alla dessa beskrivningar, dessa berättelser för att vi ska förstå hur långt bort vi lever från katastrofen och hur nära vi har till hjälp. För även om vi inte kan åka dit kan vi bidra i insamlingar på olika vis och ändå hoppas att hjälp kan komma fram. Idag är vägen kortare än någonsin och samtidigt är bilderna obegripliga, obehagliga och skapar empati.

Jag tycker slutorden är bra.

– Här är det i alla fall inga som hatar varandra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: