Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

OS i backspegeln

Snart är OS över. Det har dominerat rubrikerna och det har gått bra för Sverige, tycker jag. Jag gick tillbaka till vad jag skrev för två veckor sedan.

http://www.svd.se/sportspel/nyheter/myhrer-om-prisceremonin-riktigt-maktigt-kliva-in-dar_4345027.svd

http://www.dn.se/sport/os-vancouver/os-citat-hello-world-hello-bangladesh-1.1052768

http://www.dn.se/sport/os-vancouver/andre-myhrer-tog-brons-i-slalom-1.1053388

Om jag ska spekulera tror jag det blir över tio medaljer. Vi har självklara kandidater i  skidskyttar och skidåkare. Men sedan tror jag alltid på skrällar.

Tyvärr Tre Kronor, ni har nog passerat bäst före datum. Jag tror Bengt-Åke gör både Bengans ( handboll ) och Lagerbäcks misstag, att lita på det gamla lite för länge.

Ganska nöjd med min spåkula där. Det kunde varit mer, har varit en massa fjärdeplatser som kunde omvandlats till medaljer.

Den här gången är det skidåkarna som visat framfötterna. Det finns en hel ny generation som klivit fram och det finns fler bakom – det är ett lag som pushar varandra, i konkurrens och skratt. Det bråkiga landslaget har blivit det skrattande landslaget. Sen har det blivit rätt kul med Northugs utspel – men jag tror att alla förstår att den mannen har en bokstavskombination och vill skapa en slags boxningsstämning och därför har svenskarna överseende.

Min personliga höjdpunkt var laginsats på dubbeljakten, med guld till Hellner.

Den jag lider med är Helena Jonsson. Hon klarade inte den mentala pressen och det handlar om att de sociala förutsättningarna är annorlunda. Mycket mer press och så får hon och pojkvännen säga vad de vill, hon hade behövt honom där. Det är så med människor, att vissa handlar i symbios.

Hockeylandslaget då? Ja, jag skrev det innan. Bengt-Åke körde på nostalgi och det fungerade inte. Han vågade inte coacha för att inte stöta sig med spelare och samtidigt är det just det han gör, genom att inte ge tydliga roller. I ett lagspel måste det inom gruppen finnas tydliga roller och det glömde han och teamet runt honom bort.

Är det ett fiasko? Nej, men i ett stort mästerskap finns inte plats för nostalgi eller gamla bilder. Bengt-Åke har gamla bilder i sitt sinne. Titta hur han coachar Sedins. Han tittade fem år bak i tiden, istället för nutid.

Jag hoppas jag får fel i min medaljliga förresten. Det är ju en femmil kvar och det finns några killar där som vill ge sitt yttersta, en gång till.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on februari 28, 2010 by in Funderingar and tagged , , , , , , , , , , , , , , , .
%d bloggare gillar detta: