Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Segregation – ” de får skylla sig själva ”

Segregation är oundviklig. Den har alltid funnits men i varje samhälle förändras den, beroende på vilka grupper som är de sämst lottade. Det innebär dock inte att man ska sitta med armar i kors och låta det ske – för det enda sättet att slippa segregation är en aktiv politik. En politik som självklart utgår från dagen, mer är gårdagen.

http://www.dn.se/sthlm/segregationen-klyver-stockholm-1.1050342

http://www.dn.se/sthlm/ekonomiska-murar-vaxer-kring-innerstan-1.1050121

Annars kommer varje samhälle hamna i oundvikliga konflikter, ren fattigdom och områden som ingen vill flytta till. Det är enbart titta sig omkring i världen och den historia vi människor lever i. Se till olika revolutioner, uppror och se hur de kan kopplas till utanförskap och fattigdom.

Att man tar Stockholm som ex. och lyfter fram utbildning är ett sätt att se segregationen på. Men det finns andra.

Att det bildas fler bostadsrätter är enbart ett symptom på någonting som pågått de senaste tjugo åren och det spelar ingen roll vilken färg det är på regering. Det blir lite patetiskt ibland när man hör bägge sidor skylla på varandra, när de bägge bär ansvaret eller ska man kanske säga, har velat ha en segregering utifrån inkomst och status.

Nu blir det säkert så att någon på den röda sidan säger, att det inte är så.

Men det här handlar om någonting helt annat, som faktiskt går tillbaka till Feldts tid och där man började fundera över statens roll i ekonomin. Ja, där Milton Friedman började få genomslag för sina idéer om hur ekonomi skulle byggas.

Staten och det allmänna skulle få en mindre roll och marknaden en större.

Det finns i många ex. – utförsäljning av statliga företag, friskolors framväxt – allt för att marknaden ska få bestämma. Det innebär också att det påverkar bostadsmarknaden och de mest attraktiva områdena i stora och mellanstora städer.

Så att se till segregering och bostad är ett sätt men det här är ett större grepp än så. Det är bara titta på mediebilden av lyckade människor inom olika branscher, som skapar sitt liv runt Stureplan och lever ett tomt jetsetliv. Det är alla innebloggar som sätter en yta av glamour i sämre tider och leker med bilden av sig själv.

För ett ögonblick börjar jag tänka på hur många hemlösa jag såg när jag var ung och jämföra med idag. Det är en explosion och på ett vis har jag accepterat situationen – vilket kan göra mig förbannad.

För det blir lite en mentalitet – de får skylla sig själva och har ingenting med mig att göra. Vilket det självklart har. För om jag försöker motverka genom humanism, kan jag faktiskt göra en skillnad.

Så att enbart se segregation utifrån utbildning är ett sätt men det finns många andra – språk, kultur, arbete och även utbildning. Men för mig handlar det mer om den synvända som har pågått i tjugo år och som jag kallar egoismen ideal. Förhoppningsvis ska vi snart vända blicken utåt och inte så mycket inåt och då kanske vi kan se saker på ett annat vis; och då förändra segregationen – vi kommer aldrig kunna bygga bort den – så att vi inte behöver värdera oss som sämre eller bättre människor.

Det är den mentaliteten som skapar en ännu större segregation och exkludering istället för inkludering.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: