Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Jäser som bullen i bunken

Jag tycker det är intressant att följa debatten om sexuella trakasserier inom teatervärlden eller ska jag säga i kulturlivet.

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/herrarna-i-hagen-1.1045928

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varannan-skadespelerska-sextrakasserad_4268421.svd

Jag tycker det är självklart att den typen av handlingar inte ska vara accepterade inom en arbetsplats, oavsett. Det var någon som skrev om vilka normer som finns på en byggarbetsplats t.ex. där det är oerhört mansdominerat eller om du går på en tjejfest.

Det klart att den typen av anspelningar finns var du än vänder dig.

Men det är mottagaren som faktiskt avgör. Det finns inga ursäkter om du går över gränsen, eller det är kanske det som är det viktiga.

Att man faktiskt kan be om ursäkt och förändra sitt förhållningssätt.

Men sedan är det så att inom kulturlivet, har jag märkt, finns många stora egon. Egon som smeks medhårs, som jäser likt bullar i degbunken av beröm, som vill ha den där känslan efter en föreställning eller en utställning, att de är på toppen av världen.

Och när det tystnar blir det tomt.

Jäkligt tomt.

Och ju äldre du blir, dessto större blir nog törst efter bekräftelse och längtan till sin egen makt – att göra sig själv synlig. Det är ändå så, att vill du vara synlig tillsammans med mig, har det sitt pris. Det är ändå JAG som är någonting.

I den här världen möts det starka egot och den svaga självkänslan och vilken krock det kan bli. I mycket handlar det om känslor. Och det är då klart att krockarna blir så innihelvete stora. Tänk två esteter med svag självkänsla, där den ena är lite starkare än den andra – vem ska dominera vem?

Det blir lite som katten, råttan och repet.

Det är bra att man börjar ta tag i det. Det är bra att kvinnor vågar uppmärksamma det. Men det är också en bild av vår egen värld – om krocken mellan patriarken och kvinnan, mellan feministen och mansgrisen.

Teatern eller kulturen är inte unik i det avseendet.

Vi lever också i arvet från sjuttiotalet, där kärleken var fri sades det. Dessa män och kvinnor sitter idag på maktens stolar inom kulturen och har delvis bytt ansikte. De värderingar de stod för då, är kanske inte desamma som de står för idag.

I sin erfarenhet har de valt olika vägar.

Och ytterligheter får svårt att befinna sig på samma planhalva – men för att få en bättre värld måste dessa ändå arbeta med acceptans och likaberättigande.

Annonser

2 comments on “Jäser som bullen i bunken

  1. Suzan
    februari 16, 2010

    Undrar om vi tillhör samma family tro, jag är en ingift Klåvus 🙂

    • tioockendroppe
      februari 16, 2010

      Hej!
      Har faktiskt inte en aning men så många Klåvus finns det inte. Min pappa kommer från Lappjärd, Finland. Jag bor i Västerås. Någonstans på vägen finns det säkert en korsning där vägar möts.
      Ha en bra dag
      R

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: