Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Hon TRODDE hon skulle göra skillnad

En gång hörde jag en kvinna, en präst, berätta om en händelse.

Hon hade blivit kallad till ett hus, där en mamma var i sorg. Hennes son hade blivit skjuten point blank, rätt i huvudet. Han hade varit med i ett gäng och fallit offer för kriget som kan förekomma i stora städer. Det här var i USA.

När hon lyssnat en stund på mamman sade hon:

– Kan du hitta någonting positivt i det här?

Mamman blev rasande och kastade ut henne.

Någon vecka senare träffades de igen och det var lite spänt, innan mamma sade:

– Du frågade mig om det fanns någonting positivt i det här. Jag har bestämt mig för att ägna mitt liv åt att prata med ungdomar. Om jag kan rädda en enda unge, då har min sons död varit värt någonting.

En sann berättelse.

För ofta får jag frågan, hur kan man hitta positiva vägar ur någonting som är svårt, tufft eller egentligen helt hopplöst.

Det finns inga enkla svar på det. Det tar tre till fem år att förändra ett synsätt och det tar en livstid att leva efter det. Först då kan du se om du lyckats. Men det finns sätt och Appreciative Inquiry är ett. Det är metoden som vi använder inom AIDA för att utveckla individer, grupper eller organisationer. Och det fungerar.
Tänk dig själv. Att istället för att titta på de problem du har runt dig, fokusera på dina möjligheter. Att MEDVETET se möjligheter. Jag pratade för ett tag sedan med en ung kvinna som lämnat en massa skit bakom sig och jag blev så glad.

Det som gladde mig, var att hon använder sig själv och vissa av sina närmaste som förebild till att ändra sitt liv.

Och det är så, du måste se dig själv som en möjlighet och att ditt liv kommer att bestå av en massa tillfällen när möjligheterna kommer att dyka upp. Men du kommer inte se dem om du enbart ser hinder. Det är som att leva med två skygglappar och det begränsar din syn på omvärlden.

För alltför många människor ser hinder, framförallt i sig själva – de ser till sina begränsningar. Alla människor har begränsningar – jag har massor. Men jag fokuserar inte på dem, jag ser dem som saker jag kan utveckla. Som att snickra, flytta ut tummen lite mer och inte ha den  mitt i handen. Jag behöver ibland tänka på mitt temperament – men för den skull inte ta bort det, för det är en del av min drivkraft och vilja att lära mig.

Ja, det finns begränsningar och saker vi måste träna på men om vi försöker göra dessa till möjligheter blir livet lite roligare.
För titta på dina styrkor.

Gör en lista på vad du är bra på och våga säg det till dig själv och till de du vågar lita på, och när du har sagt det – TRO på dina styrkor.

Som kvinnan som skulle berätta om sin son, hon TRODDE att hon skulle kunna göra skillnad och då gjorde hon det också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: