Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Man upptäcker inga nya världsdelar om man inte släpper kusten ur sikte

Man upptäcker inga nya världsdelar om man inte släpper kusten ur sikte.

Det var en man som heter Andre Gide som sade det. Och så så kan det vara när man funderar på hur mycket man ska våga.

Mod är någonting som du växer in i, tror jag.

Livet kan ibland balansera mellan trygghet och det du vågar. Alla vågar vi olika. För en del är en resa till närmaste stad mod, speciellt om du är yngre och vågar släppa taget om dina föräldrar.

Mod kan vara så mycket och det leder till möjligheter.

Att tala om att du faktiskt tycker om en människa är mod.

Att byta väg i livet – yrke, flytta – är mod.

Och det är en naturlig väg i din utveckling.

Har ni tänkt på att det är den där kittlingen innan som bygger om känslan – om det är så att du ska möta nya människor, hålla ett föredrag, spela en match – så är det den där förväntan som ger dig ett litet rus. Om du sen lyckas kan du känna en tillfredsställelse eller skön suck av lättnad.

För inom oss människor finns alltid en längtan efter att bryta nya vägar – för oss själva. Visst, om jag bryter nytt så kommer det även innebära nytt för andra – men jag kan inte sätta mig in i vad andra känner, det är bara mig själv jag kan relatera till fullt ut. Tänk när du är så där hungrig och du längtar efter mat – den där känslan av hur gott det kommer att smaka. Det är just där du bygger upp en förväntan.

När du sedan får maten smakar den förhoppningsvis gott – men det blir samtidigt en bekräftelse på att ja, det var gott eller nej, inte som jag förväntat mig. Men just det där innan, suget är en del av de möjligheter vi skapar i andra situationer och försöker uppfylla.

Och det är precis som Gide säger – du upptäcker inga nya världsdelar om du inte släpper kusten ur sikte.

Hur ska jag våga det?

Kanske ska du göra en lista – som han som gjorde en lista och halkade på en våt fläck och dog i köket ( men han hade i alla fall gjort hälften av de sakerna han ville ) eller så kan du bestämma dig i ditt inre vad du vill. För det är ju så, att du om du har försökt, kan du när du tittar tillbaka säga till dig själv att jag försökte – jag nådde kanske inte hela vägen fram men jag behöver inte ångra att jag inte hade modet att fullfölja min dröm. För på ett vis nådde du ändå din dröm, för det viktigaste är inte alltid målet utan vägen dit – och det är den som ger dig en större tillfredsställelse ibland än att nå själva målet.

För ditt liv består av möjligheter, det är bara du som måste bestämma dig för det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: