Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Regnbågsmänniskor – en hjälte i natten

Jag var med om den märkligaste händelse härom natten. Hade tillsammans med en vän kommit upp till Apotekarbron i Västerås – vi hade pratat om livet – och om människor. Ett gemensamt intresse, människors beteenden.
Klockan var strax efter ett.
Ni som läste min krönika jag skrev jag om svartvita människor för något år sedan och de som ser regnbågen, det var det vi pratade om. Regnbågsmänniskor som ser livet i nyanser och förhoppningsvis får ett mer intressant och spännande liv. Vi pratade om det, och mycket annat.
Vid Apotekarbron stannar plötsligt en taxi och backar bakåt, frågar om vi ska med – det blir jag som hoppar in, eftersom jag ska till Hökåsen. Där träffar jag en trevlig man, med grekiskt ursprung, som frågar hur jag haft det och jag frågar artigt tillbaka hur han har haft det.
Han blir tyst, bara för något ögonblick.
” Jag måste berätta en sak ” började han. ” Bara för några minuter sedan släppte jag av en kvinna hemma hos mig. ”
Så rullades en historia upp.
Han hade skjutsat ett par, en man och en kvinna. De hade börjat diskutera i baksätet och plötsligt hade mannen börjat slå kvinnan.
” Jag sade, sluta med det där. ”
Men mannen hade sagt till taxichauffören, håll käften, lägg dig inte i.
För ett ögonblick hade chauffören stannat taxin och sagt åt honom att sluta igen, det var inte rätt. Mannen lugnade ner sig men när han började köra igen kom slagen tillbaka.
Han tänkte, jag måste ringa polisen men vad gör mannen då? Kommer han attackera mig då?
Kvinnan börjar skrika, ring polisen, snälla rädda mig!
Han vet inte hur han ska göra för att lösa det här men så kommer de till en korsning och han måste stanna för rött ljus. Då hoppar kvinnan ut och smäller igen dörren. Taxichauffören trycker på gasen och drar iväg.
Av någon anledning lugnar mannen ner sig, och chauffören släpper av honom där han skulle vara.
Och intuitivt åker han tillbaka till korsningen, där han hittar kvinnan, gråtande.
” Jag har ingen, jag kan inte åka till honom, jag har ingen jag känner här. ”
På bara några sekunder måste han bestämma sig. Taxichauffören ringer till sin fru och frågar om kvinnan kan sova hos dem över natten. Han lovar skjutsa henne på morgonen, vart hon vill.
Hans fru säger ja.
Chauffören frågar mig flera gånger:
” Jag visste inte vad, om det var rätt, vad skulle jag göra. Vad skulle jag göra? ”
Jag berördes av hans stora HJÄRTA. Vilket mod, vilket hjältemod. Jag sade det till honom och han svarade:
” Vad skulle jag göra? Vad skulle du göra? ”
Ja, vad skulle DU göra, som läser?
Vi satt en bra stund och pratade, innan jag gick ur bilen. För mig var det ett av få ögonblick som jag träffat en sann hjälte. En osynlig hjälte, med stort hjärta och mod. Jag hade svårt att somna den där första timmen i sängen, för ” slumpen ”hade korsat min väg med en sann hjälte. Någon som stod upp för de ideal vi många kan pratar om, men som vi kanske alltför sällan gör.
Ja, det var ett mäktigt möte, som jag sent kommer glömma.
Jag hade mött en äkta regnbågsmänniska

Annonser

2 comments on “Regnbågsmänniskor – en hjälte i natten

  1. Dan
    december 8, 2009

    Härlig historia.

    Jag fastnar ofta i det där om människor som ser saker i svart eller vitt, för eller mot. Förstår vad du menar med regnbågsmänniskor. Folk fastnar ofta i principer (en av mina käpphästar) och glömmer att se individen, eller det unika i situationen som gör att du inte kan följa en fastslagen princip. ”Men vi hade ju bestämt att vi skulle göra så här i alla lägen”, kräks jag på.

    Taxichauffören släppte säkerligen de regler han fått lära sig att använda och såg till situationen. Gråzonerna som gör oss människor unika. Han var unik just då.

    En princip som skrämmer mig är ”den nationalistiska principen” hos SD. Där säger man att (citat) ”den gemensamma identiteten, förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen” (slut på citat). I deras framtida samhälle finns inga regnbågsmänniskor. Nu blev jag politisk…förlåt.

    • tioockendroppe
      december 8, 2009

      Det är härligt att du är politisk… jag såg en sak med Shakira att alla människor borde ägna sig åt politik utan att vara politiker. Det är sant. Du behöver faktiskt inte vara ideologiskt trogen ett parti för att var politiskt. Jag tror det handlar om livsåskådning. Kolla Dalai Lama tex.
      Sen tycker jag precis som du att sätta människor i grupper, fack, är det sämsta du kan göra. Tror även det var Shakira som sade att människor är som en diamant – det finns så många sidor precis som en diamant – och där får du ett spektrum som är som en regnbåge.
      R

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: