Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Rörd till själen

Ibland kan det komma över någonting som berör en in i själen – en sådan sak kommer jag publicera nästa vecka på IDASIDAN.

Det är en flicka som är tolv år. Jag måste säga bara tolv år. Men ibland är ålder en siffra, för medvetandet är ibland så mycket större än ålder. Och hon har skrivit en krönika om meningen med livet. Det kanske finns så många svar som det finns människor men jag måste säga, efter att ha läst hennes text blir jag helt ställd. Berörd. Jag ska ta två meningar ur den:

Lära sig att leva så att man blir vän med döden.

Så varför vandrar jag, varför andas jag, varför uppfyller jag jorden?

Två meningar i en större text om meningen med livet.

Och stora funderingar, på stora frågor.

Och det finns en stor sanning i det hon skriver. Att bli vän med döden är det enda sättet att leva fullt ut. Jag skrev om universella sanningar för bara några dagar sedan. Det här är en en. Men att en tolvåring funnit en sådan insikt.

Och så det nästan poetiska…

Så varför vandrar jag, varför andas jag, varför uppfyller jag jorden?

Det var någon som sade till mig, att det finns ingenting som berör mer än orden av ett barn.

Därför slutar jag här med en sista mening.

Inte fokusera på vad som händer eller inte händer efter jordlivet utan i stället på vad jag kan göra för att leva ett bra, lyckligt och rikt liv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: