Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Dubai – sandslottet som rasar

För några år sedan var jag i Dubai. Vi har släktingar där.

Det var en upplevelse, ett arabiskt Las Vegas med glitter, neon och för folk med pengar; för folk med drömmar.

Jag såg maskinerna som arbetade med palmön, som skulle kunna ses från månen; jag såg hotellet Burj al arab, fina bilar och människor som levde ett lyxliv – även som Svenssons. Det var som en enorm Hollywoodproduktion. Jag mötte även den billiga arbetskraft som importeras från Sydostasien och som i vissa fall jobbar under sämre förhållanden än hundar har det i Sverige. Det är imperialismens ansikte, där du har din egen slav  som tar hand om din vardag.

Jag frågade om det fanns några människor som bodde fattigt men det fanns det inte. Men när vi åkte en bit ut fanns det människor som levde i plåtskjul och säsongarbetare som bodde i kartonger.

Men jag antar att dessa inte räknades som människor.

Och nu läser vi om Dubai, om ekonomisk kris.

Dubai är för mig som sandslottet du bygger vid havet men när det börja storma och vågorna rullar in finns det inte mycket kvar efter en stund.

Det finns en hysteri i allt byggande och ingen kultur – det som du byggde för fem år sedan river du och bygger nytt. Det blir som en människa utan personlighet. Du kan se människan men det finns ingenting innanför skalet.

Jag är inte förvånad att krisen slår mot just Dubai.

En människa kan inte stå utan skelett, lika lite kan en stad leva utan själ – den utplånar sig själv i sin intenhet. Det är verkligen ett konsumtionssamhälle  men istället för kläder, mat, bilar och parfym konsumeras byggnader och rivs när någon prins vill bygga någonting ännu större eller vackrare. Jag hörde om en prins som importerade sand från Karibien och skapade en helt ny strandtomt, för att han ville konkurrera ut en annan prins och bygga framför hans hus.

Det blir en hysteri, precis som när små barn kommer in i en leksaksaffär och bara vill peka på att allt de vill ha. I vårt fall så kan vi säga nej, för vi har inte den ekonomin men här kan du peka och få alla dina leksaker – hus, flygplan, hotell – och du tänker inte i konsekvenser. Dubai är ett slag intesamhälle där människan lever i egoismens skugga varje dag. Människor som lever i en låtsasvärld får till slut en omvärldssyn som är lite som medeltiden och kyrkans syn på jorden och solen. Det är självklart så att jorden är världens centrum.

För att ta en sista liknelse, så är Dubai som bilen man kan åka de raka vägarna man byggt utanför staden – trycker du tillräckligt hårt på gaspedalen på din Ferrari blir du fartblind och får tunnelseende. Då slipper du oroa dig tills du får bensinstopp. Då kommer någon att fylla på bensinen men till slut har du inte pengar att betala längre och då får du lämna bilen i öknen och ta kamelen istället.

Dubai kommer säkert att kunna fylla på med bensin igen men jag tror att det är bäst att kamelen finns kvar.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on november 30, 2009 by in Funderingar and tagged , , , , , , , , , , .
%d bloggare gillar detta: