Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Vi lyfter oss inte över det triviala

Jag har läst några böcker.

Biografier skulle man nästan kalla dem, om nu en ekvation kan kallas biografi.E = mc upphöjt till två…visste inte hur jag skulle skriva upphöjt till två. Den heter så.

Nå, det är en fascinerande historia om hur en man – Eistein – finner ett sammanhang i vår egen värld och en ekvation som har påverkat och kommer att påverka vårt liv från början till slut. Men som allting är i livet, finns just ett sammanhang – hur någonting som någon kommer på påverkar andra att tänka och sedan har vi en följdverkan.

Det fanns många intressanta historier runt den här berättelsen. Men det fanns några saker som jag fann mer intressanta än andra.

Dels att en människa – Einstein – enbart genom att ” drömma ” kan hitta någonting nytt inom vetenskapen, som sedan kommer att påverka generationer. Mycket av vetenskap utvecklas som en kedja av händelser men det är som författaren skriver – Einstein fann någonting nytt.

Och endast de som inte accepterar givna sanningar kan hitta nytt – ett annat sätt att förstå universum till ex. Han ville förstå hur den Gamle ( gud ) hade tänkt sig världen.

Sen är det intressant hur människor kan antingen bli hjälpsamma eller avundsjuka – mest det sista. Det är inte konstigt att världen ständigt är i brand. Hur ska vi som människor någonsin skapa en värld av ro och stabilitet, när vi ständigt hittar fel. Vi behöver hela tiden gränser, tillkortakommanden, problem för att fylla våra liv.

Jag tror att det beror på vårt lilla medvetande.

Vi lyfter oss inte över det triviala, för vi förstår det lättare än det världsliga. Människans medvetande styrs av tro på sig själv och en högre makt – och vi använder ofta den högre makten till våra egna syften.

En makt som vi faktiskt inte förstår.

Och så är det med E – mc upphöjt i två. Den är för svår att förstå men vi känner till formeln. Därför kan vi inte tolka dess riktiga sammanhang, för den är inte en del av vårdag – vår synliga vardag. Det är inte förrän vi verkligen FÖRSTÅR syftet med vår egen existens, som vi också kommer att förstå vårt sammanhang.

Men jag är inte säker på att det är just den här ” moderna ” människan som kommer att göra det. Nej, definitivt inte. I så fall skulle vi för länge sedan ha lyssnat på människor som Einstein, Gandhi, Mandela och förstått det sammanhang vi lever i men istället drivs vi av det som Hobbes säger – största möjliga egennytta.

Låter jag pessimistisk, jag som ska tänka positivt?

Nej, mer realistisk tänker jag.

För att förändra måste du tro på det som pojken i filmen Pay it forward gör – man kan säga att han är den första neutronen som skapar en kedjereaktion och till en början ser han inte den – och han får på ett vis inte uppleva den fullt ut heller.

Annonser

Information

This entry was posted on november 26, 2009 by in Funderingar and tagged , , , , , , , , .
%d bloggare gillar detta: