Robert Klåvus

Berättelser kan göra oss medmänskliga

Vid översvämning försvinner dricksvattnet

Jag arbetar med snillen. Sociala snillen. Ibland undrar jag vilken genialitet som är viktigast. Den sociala eller den forskande?

För vi har ju så många olika typer av intelligenser, en del säger sju, andra fem eller till och med över tio – men det finns olika typer av intelligenser. Men vi håller oss till sju. Den sociala är en av den, den logiska en annan.

Är de verkligen motsatser eller komplement?

Jag tror det sista.

I allt vi gör så kompletterar vi varandra. Det finns alltid likheter i människor, hos vissa hittar du fler än hos andra, men det som gör att man fastnar i varandra är komplementetet. Den andre fyller i det som du saknar hos dig själv och det blir en slags energi som uppstår. För tänk om det var så att vi alltid tyckte lika, gjorde lika, var lika. Nej, och vad har det med intelligens att göra?

Jo, för en av de sju intelligenserna är självkännedom. Oavsett om du är social eller logisk – vi har en förmåga att kategorisera logiska människor som mindre sociala  – så är självkännedomen en av de viktigare. Kanske kommer den med ålder, och erfarenhet – för du får den i möte med andra.

Jag pratade under den här veckan med en man som var frustrerad och sade:

Jag är inget socialt geni men har jag inte rätt till min värdighet?

Han har självkännedom – en av de sju intellligenserna –  men förstår att just att han inte är ett socialt geni, gör att att andra dömer och i vissa fall fördömer. Det är för mig människans svarta och vita sida. Den som för enkelhetens skulle kategoriserar andra människor men då ställer vissa människor utanför. Vi skapar på det viset utanförskap och sedan undrar vi varför.

Han sade vidare en sak, att om det blir översvämning så försvinner dricksvattnet först och utan det överlever vi inte. Sant. Så jäkla sant. Intelligent, eller?

Han har allt svårare att hitta sitt dricksvatten, bara för att han inte är ett socialt geni.

Han försöker komplettera upp sig själv – för i oss själva kan vi försöka komplettera det vi inte har, om vi har nyfikenheten – men samtidigt måste vi få chansen att visa det. Om och om igen.

De jag arbetar med är sociala genier, på olika vis. De har förmågor som många gånger sträcker sig utanför det som många andra har. Och de värderas i mina ögon lika mycket som de som får Nobelpriset. För det är i vardagen du skapar den värld som vill leva i, sen kan forskning var som grädde på moset – eller det som faktiskt skapar de rädslor, som de sociala genierna får lösa.

Annonser

Information

This entry was posted on november 19, 2009 by in Funderingar.
%d bloggare gillar detta: